Ett manligt syndrom?

Satt och pratade med min syster idag (som kommit in på folkis föresten, GRATTIS). Efter att ha pratat en stund kom vi in på ett intressant ämne som stört mig en längre period nu. Jag vet inte om ni träffat på detta, men jag ska försöka förklara vad de är.

Har ni någonsin haft en konversation med en person antingen via sms eller chattat på exempelvis en sidan så som facebook? Ni har pratat en längre period men aldrig några riktigt långa samtal då den andre personen ofta slutar svara efter en stund. De roliga är att personen inte häller alltid svarar på sms/chattmeddelanden. Även fast ni vet att personen med stor sannolikhet sett ditt meddelande. Dock kan personen själv starta konversationerna ibland. Varit med om detta?

Om du känner igen dig i denna lilla förklaring vill jag då fråga. Den andre personen, brukar det vara en tjej eller en kille? När detta inträffar mig är det i 99,9% av fallen killar (jag vet inte om de hänt med någon tjej alls faktiskt). Varför är min fråga?

Varför slutar man svara mitt i en konversation? Vad är grejen med de? Speciellt om de sista som skrevs var en fråga. Om du var tvungen att gå, skriv de! Om du inte vill svara på frågan, säg de! Om din dator laggade ihop eller något annat hände som gjorde att du inte kunde säga varför du gick, säg de nästa gång ni skriver! Om du gick och missade frågan, svara på den nästa gång du kommer till datorn eller ser mobilen! Jag vet att vi tjejer är bra på att tolka in grejer i småskit, men snälla ni killar hjälper oss inte direkt på traven. Förstår ni hur mycket självkontroll det behövs för att inte skriva 10 nya meddelanden bara för att ni ska svara? Ni kan skylla på att ni inte tänkte på de eller glömde, men snälla!

Sen finns de ju ett alternativ till, ”He is just not that in to you”- alternativet. Om så är fallet, sluta hålla oss kvar på kroken och släpp oss fria! Säg att du inte är intresserad och var en man istället för att fortsätta skriva och låtsas som att du är intresserad! De är bara ren tortyr och smärtsamt, och kan även skada en människa jättemycket. Var lite mänsklig, för de vet jag att du kan vara. De sista gäller även er tjejer! Stå för vad ni känner de kommer man längre med och skadan blir förhoppningsvis inte lika permanent om man gör de snyggt.

Dejting…

Jag vet inte hur många av er som pysslat med nätdejting. De är ju idag ett väldigt vanligt fenomen. Jag har hållt på med det av och till i några år nu faktiskt. De kan vara att bra sätt att träffa killar på. Man lär känna varandra ganska bra. Sen får man ju se om de funkar lika bra live som det funkar i text eller via telefonen.

Jag har vissa frågor som jag nästan alltid frågar. 1, hur lång är du? 2, vad söker du? Och 3, vad tycker du är snyggt på tjejer? Jag har dock kommit att inse att den sista frågan kan i längden förändras. Om det handlar om kroppsdelar så som ögon och liknande så kanske de är samma, men kläder kan ju förändras. Om en kille i dejtingstadiet gillar tjejer med kjol eller klänning så kan han ju i förhållandet sedan älska jeans eller andra kläder. De är ju så olika. Samtidigt så vill ju jag att min kille ska tycka att jag är snygg i allt. Jag tror att alla tjejer vill de. Vi vill ju inte vara mindre atraktiva bara för att vi råkar ha en ”dålig” dag.

Så man kanske ska tänka på de. Sen är ju de flesta killar snyggast utan tröja. 😉

En weekend i Gbg

Det är söndagkväll, jag sitter uppkrupen i min säng med datorn i knät, glass i munnen och en film igång på tvn. Jag har en liten klump i halsen för att lägenheten är så tom och jag saknar mitt hjärta så väldigt mycket. Men på något konstigt vis ler jag ändå.

Jag har haft 5 dagar tillsammans med mitt hjärta och i helgen var vi i Göteborg och hade en hel helg bara med varandra. Vi bodde på hotell, åt ute, lekte på liseberg och shoppade massvis. Det blev en underbar helg och jag har skrattat så jag fått kramp i magen. Allt har varit precis som det ska vara och jag har varit så väldigt lycklig. Känslan när man får somna bredvid någon man älskar och vakna upp bredvid samma person och allt känns bara så rätt, det är den bästa känslan jag vet. Jag har inte känt mig såhär lycklig med någon innan. Mitt hjärta har hittat pusselbitar som länge varit borta och allt känns så väldigt bra. Jag känner mig så väldigt lyckligt lottad.

Flera gånger kommer vi fram till att vi känner varandra så väldigt bra även fast vi bara känt varandra i 7 månader. Inte viste jag att man kunde hitta någon som man klickar med så väldigt bra som jag har gjort med E. Han vet vad som får mig att le och vad som gör mig upprörd. Han kommer ihåg detaljer som jag själv glömmer, han lägger saker på minnet som ingen annan brytt sig om innan. Han ser mig för den jag är och tycker genuint om det. Han fascinerar mig. Kan jag ha hittat prins charming?

Jag kom på mig flera gånger i helgen, när jag såg andra tjejer flörta med E, jag kände hur det knöt sig i magen och att leendena jag gav dem sa ”håll dig borta, han är min”. Men mitt charmtroll till pojkvän log och presenterade mig för alla som om det var en självklarhet att jag var hans. Han såg inte dem, han hade bara ögon för mig. Så nu skryter jag om honom. För han är min. Bara min och ingen annan.

Tack mitt hjärta för en UNDERBAR helg! Jag älskar dig!

Mitt hjärta

(och här kom pussbilden)

Puss på dig!