Din plats i sängen

När jag flyttade hemifrån hade jag en plan. Jag skulle ville ha en säng stor nog för två personer men ändå lagom för mig så jag bestämde mig för att skaffa en 140x200cm säng. Hemma hos mina föräldrar hade jag en 120x200cm säng så det var ju helt klart en uppgradering tyckte jag. Sen när jag väl började sova i den insåg jag att jag kunde ligga ungefär exakt som jag ville om de så var i ena kanten eller i mitten eller diagonalt över sängen, allt liksom funkade. I och med detta började jag ligga i mitten av sängen, det blev liksom min plats.

Så låg jag tills jag hittade en kille som helt plötslig sov hos mig när vi träffades. Vi blev ju så småningom tillsammans och man hittar liksom sina rutiner. Helt plötslig hade vi bestämde platser i sängen. Var vi hos mig i min 140 säng sov han in till väggen (eller i allafall på den halvan av sängen). Var vi hos honom och hans 180 säng sov jag närmast fönstret. Hans sida blev alltså den vänstra och min blev den högra. Detta gick per automatik. Tillslut slutade vi till och med fråga varanda vilken sida man ville sova på.

Nu när jag återigen är singel så hittar jag mig själv fortfarande sovande på höger sida av sängen. Det är liksom en massa säng till övers. Tänk att en rutin kan fastna så pass att när anledningen försvinner så håller man kvar vid den ändå. Ikväll tänker jag i ren protest lägga mig i mitten av sängen igen och på så sätt återta min egen säng. Nu ska jag sprida ut mig som om jag var 140cm bred, sådeså!

Puss å gonatt!

Baksidan

De är inte alltid lätt att leva. Men vad är vitsen med att de alltid ska vara lätt då? Vi behöver prövningar för att inte tröttna och för att känna oss som någon när vi tagit oss igenom dem. Sen finns det tillfällen då man hade hoppats att det hade funnits ett enklare och mindre smärtsamt sätt att ta sig vidare. Att bryta upp från någon man älskar är väl ett sådant tillfälle. Hur förklarar man för någon att man älskar dem men är inte kär i dem längre? Det finns inga bra sätt. Det du kan göra är att säga sanningen, för då kan du gå därifrån med vetskapen om att du inte ljugit.

En utav de sakerna som gör mig som mest ledsen är när jag måste såra någon eller göra dem illa. Jag är alltså inte lämpad för att göra slut med någon. Jag får så väldigt dåligt samvete då. Men sen är de bara att inse att man kan inte vara snäll när man gör de. Du kommer alltid vara en bitch eller elak när du gör de. Men sen måste man ju se till vad som är bäst för mig själv och personen man är tillsammans med. Är det bra i längden om ni är tillsammans?

De är aldrig lätt att göra slut med någon. Det kommer aldrig vara lätt. Ta en dag i taget. Sedan måste man tänka på att ett slut är inte en lösning man borde välja om man kan lösa problemen som gör att ni glider ifrån varandra. Ta vara på varandra. Älska varandra!

Puss på dig!

En weekend i Gbg

Det är söndagkväll, jag sitter uppkrupen i min säng med datorn i knät, glass i munnen och en film igång på tvn. Jag har en liten klump i halsen för att lägenheten är så tom och jag saknar mitt hjärta så väldigt mycket. Men på något konstigt vis ler jag ändå.

Jag har haft 5 dagar tillsammans med mitt hjärta och i helgen var vi i Göteborg och hade en hel helg bara med varandra. Vi bodde på hotell, åt ute, lekte på liseberg och shoppade massvis. Det blev en underbar helg och jag har skrattat så jag fått kramp i magen. Allt har varit precis som det ska vara och jag har varit så väldigt lycklig. Känslan när man får somna bredvid någon man älskar och vakna upp bredvid samma person och allt känns bara så rätt, det är den bästa känslan jag vet. Jag har inte känt mig såhär lycklig med någon innan. Mitt hjärta har hittat pusselbitar som länge varit borta och allt känns så väldigt bra. Jag känner mig så väldigt lyckligt lottad.

Flera gånger kommer vi fram till att vi känner varandra så väldigt bra även fast vi bara känt varandra i 7 månader. Inte viste jag att man kunde hitta någon som man klickar med så väldigt bra som jag har gjort med E. Han vet vad som får mig att le och vad som gör mig upprörd. Han kommer ihåg detaljer som jag själv glömmer, han lägger saker på minnet som ingen annan brytt sig om innan. Han ser mig för den jag är och tycker genuint om det. Han fascinerar mig. Kan jag ha hittat prins charming?

Jag kom på mig flera gånger i helgen, när jag såg andra tjejer flörta med E, jag kände hur det knöt sig i magen och att leendena jag gav dem sa ”håll dig borta, han är min”. Men mitt charmtroll till pojkvän log och presenterade mig för alla som om det var en självklarhet att jag var hans. Han såg inte dem, han hade bara ögon för mig. Så nu skryter jag om honom. För han är min. Bara min och ingen annan.

Tack mitt hjärta för en UNDERBAR helg! Jag älskar dig!

Mitt hjärta

(och här kom pussbilden)

Puss på dig!

Hon hjärta honom

När jag var liten, och då menar jag när jag gick låg och mellanstadiet, så hade jag några pojkvänner. Det var liksom på trend att vara tillsammans med någon. Jag skulle väl knappt säga att man älskade dem, men man var ihop som de så fint hette. Jag tror att jag hade varit tillsammans med nästan alla killarna i klassen innan jag i 6an blev tillsammans med en kille som sa älskling till mig, och hör och häpna, pussade mig utan att någon tvingade honom. När jag tänker på det nu så tycker jag det var ganska gulligt. Killarna jag var tillsammans med var mer vad jag idag skulle kalla goda vänner, vi umgicks ibland, men inte mer än vad jag umgicks med mina tjejkompisar.

Det som dock visade att vi var ihop var alla hjärtan i alla mina böcker. Överallt skrev jag A och sen killens namn. Jag kan kolla i böcker från den tiden och se exakt när jag var tillsammans med vilken kille. För jag gjorde alltid samma sak. Jag kommer ihåg att vi ibland gav varandra presenter också, det var ju så man gjorde när man var tillsammans. Jag har fått halsband och godis och kuddar och ja lite allt möjligt. Men mest var det nog lappar och teckningar. Tänk va romantisk man var då. Men hur gör man nu?

Jag satt på jobbet idag och helt plötsligt fann jag mig göra det igen. Jag tog en lapp och skrev E A. Det är som att finns det i skrift så är det lite mer verkligt. Fast jag vet ju att det är på riktigt. Det har varit på riktigt i snart 4 veckor. Men vist är det lite sött. Nu kan jag se tillbaka och veta att när jag gick min SSK utbildning älskade jag E.

Bilden är inte samma som på jobbet.Bilden föreställer inte den jag gjorde på jobbet.

Puss på dig!