Konsten att kunna studera

Jag vet inte hur du fungerar, men jag är en person som skulle kunna ses som ganska lätt distraherad. Ett väldigt bra exempel är när jag ska städa min lägenhet, jag börjar med att plocka undan saker i mitt vardagsrum/sovrum och sedan går jag ut i köket och inser att jag måste diska, så jag diskar lite och sen inser jag att jag måste ju städa toaletten….och så håller det på till jag helt plötsligt inser att jag måste äta eller något annat och då stannar hela processen av. Tänk er nu att denna smått röriga person ska försöka sätta sig ner koncentrerat och plugga till en tenta. Jag vet att många brukar säga att deras hem aldrig är så välstädade som när de ska plugga, hos mig är det tvärt om. Min lägenhet är aldrig så stökig som när jag har en tenta på ingång. För mig är det en lång process med att studera och jag har väldigt svårt att vara hemma när jag ska få något gjort i plugg-väg. Jag måste se plugget som ett jobb som jag går till och gör och sedan kan komma hem och ta hand om de andra. Detta gör dock att jag undviker mitt hem i viss mån under dessa perioder. Det roliga är ju att man hela tiden försöker intala sig själv att jag vist kan sitta hemma och plugga, så jag prövar om och om igen utan vidare framgång. Finns så mycket som distraherar där hemma. En säng, en tv, ett diskberg, tvätt, smink, nagellack, städning, vänner, musik…ja listan kan göras lång. Jag är inte långt ifrån ett hopplöst fall när det kommer till att studera själv.

Men jag fann en lösning. Jag har hittat ett sätt att få plugget att på riktigt bli som jobb, med viss (massa) hjälp från min fantastiska mamma. Hela denna terminen har jag emigrerat hem till päronen veckan innan min tenta. Mina föräldrar är båda lärare och båda jobbar till och med på samma skola (vilket är lite kul) så jag har fått möjlighet att få följa med dem till jobbet och sitta i arbetsrum och som denna veckan i ett rum där NO-lärarna förvarar sitt material. Denna veckan har jag haft nöjet att få umgås med Ben och Benjamin.

12640401_10153364610076305_2714193841922388333_o

Jag pluggar just nu Anatomi och detta var ju perfekt. Jag har kunnat sätta lappar på Ben och Benjamin och verkligen ha tid att koncentrera mig på studierna. Detta har varit en enorm hjälp för min lite lätt distraherade hjärna. Jag har alltid haft svårt med studieteknik, tycker det låter bra men inte kunnat ta till mig det. Jag är en person som vill få saker gjort fort och sen är jag klar. Att då sitta och förbereda sig i veckor inför en tenta är jättesvårt vill jag lova. Att skriva uppsatser är lättare, men tentor är svårt. Tror säkert det finns fler som jag. Jag är så enormt tacksam för att jag har min mamma som har kämpat med mig i flera år nu och försökt hjälpa mig med mina studier. Vet inte hur jag skulle kunnat ta mig igenom allt detta utan henne. Hon är min ”goda fe” och hjälte. Jag önskar jag kan få bli minst en hälften så bra mamma som henne. Det känns så tryggt att ha henne och pappa där bakom mig som liksom stöttar och hejar.

Ne nu måste jag återgå till mina studier. Jag har en tenta att sätta på söndag. Önska mig lycka till.

20160128_104134

Snart klar…

Jag började skolan hösten 1996. Då var jag 6 år gammal och jättetaggad på att äntligen få börja skolan. Jag hade ganska lätt för mig och tyckte nog skolan var kul för de mesta. Det bästa var ju helt klart att träffa kompisarna. Sen älskade jag musik, slöjd och matte men även historia och religion och såklart engelska. När jag var 13 år så var det tid att börja 7an och även att byta skola och klass. Det var läskigt i början, men jag kände några av mina klasskompisar sedan innan så det gick ju bra. Men helt plötsligt blev det lite annorlunda. Jag kände mig kanske inte riktigt som en del i klassen som jag hade gjort innan, vad de berodde på är svårt att säga. Det kan ha att göra med att klassen redan gått ihop ett helt år eller att de flesta kom från samma skola sedan innan och på så vis kände varandra. Jag var väl aldrig ensam, men jag tillhörde ingen specifik ”klick” i klassen. Jag funkade med de flesta och flöt liksom runt på så sätt. Under högstadiet eller årskurs 7-9 var var jag mycket själv på fritiden. Min bästa vän gick i en annan klass så vi sågs inte varje dag. Jag började under denna tiden må dåligt i perioder. Det kom och gick, men det fanns söndagar då jag bara ville ligga under täcket och inte gå upp.

Sen blev jag 16 år och slutade 9an. Nu var det tid för ett nytt kapitel. Gymnasiet. Under högstadiet hade jag fortfarande haft ganska lätt för mig i skolan i de flesta ämnen. Lärarna gillade mig och om man såg mig så tror jag nog inte man kunde se att något liksom kröp under huden på mig. Jag gick naturvetenskapliga programmet på gymnasiet för jag hade fått för mig att jag ville bli läkare. Ska man bli läkare behöver man gå natur så de gjorde jag. Ganska snart visste jag att det var fel inriktning för mig. Jag hade nog egentligen velat gå estetiska programmet och under sommaren mellan första och andra året på gymnasiet var jag nära att byta, men det blev aldrig så för jag fick ett samtal som fick mig att gå kvar. Jag tvingade mig igenom 3 år på natur. Vi var en klass med 21 killar och 6 tjejer när vi startade. Vi tjejer höll ihop så gott de gick. De var (och är fortfarande) 5 jättefina tjejer. Vi är fortfarande vänner även fast vi pratar mer sällan nu för tiden. Gymnasiet var en otroligt tuff period. Jag var enormt lättad när jag var klar. Jag var godkänd i alla ämnen även fast vissa betyg kunde varit bättre såklart. Vissa älskar tiden under gymnasiet, jag vet inte vad jag tyckte. Jag, precis som de flesta, jobbade hårt med att lära känna mig själv och få bukt med vem jag var och vad jag ville. De få viste var att jag under denna period hade ångest i princip varje söndag. Varje helg va de något som triggade de. Stenen på mitt bröst  var enorm. Den dag då jag slutade gymnasiet kände jag mig fri. Men fortfarande på jakt efter något som jag inte kunde sätta ord på.

Jag gick ett år på folkhögskola på en bibellinje. Jag träffade mer människor och fick diskutera tro och religion och livet. Det var utmanande och utvecklande men också väldigt tufft för mig. Jag lärde mig mycket och fick en ny syn på vissa saker. Jag fick även känna på att flytta hemifrån för första gången vilket var otroligt lärorikt.
Under min sista termin sökte jag in till högskolan bara för att se om jag kunde komma in. Nu var tankarna om att bli läkare som bortblåsta, nu var det sjuksköterska jag skulle bli. Och vid första antagningen stod jag på reservplats nr 12. Vid andra antagningen var jag inne, jag hade fått min plats. Jag skulle få bli sjuksköterska. Sen började de största och roligaste äventyret jag någonsin givit mig in på än sålänge. Hösten 2010 klev jag för första gången in i korridorerna på hälsohögskolan. Januari 2015 tog jag examen och nu ett år senare sitter jag och pluggar till min sista omtenta någonsin.

Varför skriver jag detta jättelånga inlägg då? Det är en bra fråga. Det tog mig nästan 20 år att lista ut vad jag skulle kunna tänka mig göra med mitt liv. Det tog mig 5 år till att bli klar. Jag har kämpat så hårt. De senaste 5,5 åren har varit tuffa, roliga, fyllda med skratt och tårar. Jag har varit bara centimeter från att gå in i väggen. Jag har lärt mig så oändligt mycket om mig själv och andra. Jag har hittat vänner jag aldrig vill leva utan och jag har lärt mig att man kan inte bära med sig allt och alla. Ibland måste man säga ifrån och vara tydlig med vad man vill och känner. Jag har fått lära mig att om jag inte bryr mig om mig själv och tänker på mig själv någon gång ibland så kommer jag att ta skada. Jag är inte samma tjej som fick byta klass till årskurs 7 eller som den 19åring som slutade gymnasiet 2009. Inte nog med att jag är vuxen, jag har mängder med erfarenheter som jag kan ta med mig och dela med mig. Jag vet hur det känns att ha ångest inför skolan. Jag vet hur det känns att vilja gräva ner sig och försvinna för allt känns så tufft. Men jag vet även hur det känns när man möter människor som VILL vara med dig för att du är du. Jag vet hur det känns att bli älskad och att älska. Jag vet att det livet kan vara tufft i långa perioder, men att det även finns dagar med solsken. Det handlar om att lära sig njuta av solskenet och att aldrig någonsin förlora hoppet. Jag har kämpat i över 5 år med att bli klar med min sjusköterske-examen och jag är snart där. Kan jag lyckas så kan även du!

12549065_10153354869271305_385102457287549080_n

 

9 dagar

Tänk va fort denna sommaren gick. Jag vet inte hur det gick till men om 9 dagar börjar höstterminen och årets höjdpunkt, INSPARKEN! Har man följt min blogg kan man väl inte missat att jag älskar insparken. Jag har under mina år på högskolan bara missat en inspark pga studieuppehåll, annars har jag alltid varit med.

Nu denna gången är jag huvudfadder vilket innebär att jag har huvudansvar för en utav faddergrupperna. Jag har varit det innan och jag kan knappast tänka mig ett bättre sätt att starta hösten. Blir lite nedstämd när jag tänker på insparken dock för detta är min sista inspark. Tänk att jag inte kommer kunna vara med på någon mer. Det känns så fel. Det känns så sorgligt och melankoliskt. Och de känns lite läskigt att inse att jag snart ska ut i arbetslivet på riktigt. Jobba utan plugg. Hur ska detta gå?! Men nu tänker jag njuta av min sista inspark. Nu tänker jag ha så galet kul! Detta ska bli min sista och bästa inspark!! 😀

image

With love!

Pluggmode

Det där med att studera på högskolan. Tänk vad mycket man skulle kunna säga om det. Jag minns inte ens längre hur det var att gå i grundskolan för jag har gått så pass länge på högskolan. Men jag skulle rekommendera alla att gå på högskolan. Jag har gått på högskolan i Jönköping i snart 4 år. Eller egentligen har jag studerat på heltid i snart 2,5 år och haft studieuppehåll i sammanlagt 1,5 år. Jag har älskat min tid som student. Även fast det blivit mycket studier och många långa timmar sittande framför en dator med böcker i högar omkring mig så skulle jag inte vilja byta bort en sekund. Okej jag skulle gärna byta bort alla gånger då jag fått tillbaka failade tentor, men vem vill inte det?

Så nu sitter jag här igen på biblioteket med en datorn framför mig. Jag har varit på bibblan sedan kl.10 i morse. Idag har fokusen legat på grupparbete och då handlar det om en examinationsuppgift som ska vara inne på tisdag. Tänk va många timmar något sådant kan ta att göra. Vi har suttit och diskuterat och argumenterat och skrivit i många långa timmar. Och framåt har vi ju kommit. Men nu känns det mer som att alla ord flyter ihop och bildar alla möjliga konstiga meningar. Meningar som egentligen är simpla får helt plötsligt väldig luriga betydelser. Det borde nog vara ett bra tecken på att nu är det tid att ge upp för idag. Det är nog tid att plocka ihop datorn och gå hemåt i den lite gråa kvällen. Och det har ju typ hela gruppen gjort. Vi är två kvar. Så det kanske är tid ändå att tacka för idag.

Har du någonsin funderat på att studera på högskolan? Funderat på att plugga något lätt eller kanske gå en hel utbildning? Du kanske är rädd för att det kommer vara svårt eller mycket plugg? ”Tänk om det är som på gymnasiet med 10 kurser samtidigt och 5 prov på en vecka”. Det bästa med högskolan är att du som mest har TVÅ kurser samtidigt. Jag har haft det en gång under mina år här och då hade vi ändå tentorna med 2 veckors mellanrum. Det är helt okej. Det handlar om saker du är intresserad av (för det mesta) och som du kommer ha användning av i ditt arbete (om du läser ett program). Det är kul och det finns massor att göra på fritiden om man bara vet vart man ska vända sig.

I Jönköping på högskolan finns det ett underbart och kul studentliv. Det finns massa olika organisationer som man som student kan engagera sig i och på så sätt möta massa nya och roliga människor. Du kommer ha otroligt kul och växa som människa! GÖR DE! Sista ansökningsdag för att börja studera på högskolan är 15 april, SÖK! Du kommer ha kul!

Och är du intresserad av att studera på högskolan i Jönköping så har vi öppet hus den 29 mars mellan kl.10-14. KOM och prata med exempelvis mig om vad vi har att erbjuda. Kom och känn lite på skolan och miljön och kolla in Jönköping som stad. Det kan bli kul!

Välkommen tillbaka!

Jag är så lycklig just nu! Jag harvi flera långa veckor kännt mig nedstämd och smått opepp på att gå ut men det vände härom dagen. Anledningen var att när jag vaknade sken solen in genom mitt köksfönster och färgade väggarna i guldiga nyanser. Våren har anlänt till Jönköping på riktigt! Å vad jag älskar våren!! Å vad jag älskar solen!

Jag är en utav de personerna som är så väldigt beroende utan ljus och värme. Om himlen är grå får jag jobba hårt på att hålla humöret på topp. Men är himlen blå och solen lyser så lyser jag av ren reflex. Så då kan ni förstå hur lycklig jag varit i två dagar. Sen att jag varit inomhus istället för utomhus är ju inte så kul, men solen har ändå hittat mig där jag varit.

Nu hoppas jag på en vecka full av solsken så att jag finner styrka till att plugga och inspiration till att blogga och vlogga. Detta ska bli kul!

image

En lååång dag

Fick ett samtal igår från stället jag jobbade på i somras och där jag står som vikarie. Helt plötsligt jobbar jag 7.30-16. Jag behöver pengarna för snart är de ju faktiskt jul. Men när jag snabbt svade ja så tänkte jag inte på att idag har jag styrelsemöte med showtime OCH worship in english senare på kvällen. Dagen som från början bara var plugg blev nu väääldidigt lång. Upp tidigt och sen i säng sent.

Men vem klagar? Inte jag i allafall. Jag vet att jag kommer ha en jättetrevlig dag och en väl behövlig paus i all stress i form av jobb. Jag är lycklig! Sen blir det att läsa läsa och läsa i morgon, men de kan det vara värt faktiskt!

g android-uri=”content://media/external/images/media/5483″ />

Puss på dig!

Söndag på hälsohögskolan

Idag har jag tagit mitt pick och pack och flyttat till skolan. Eller jag har i allafall tagit med mig min dator och lite böcker och sitter nu och skickar in papper som jag har kompletterat eller scanat in i datorn. Jag känner mig väldigt effektiv just nu faktiskt. Jag har bara en uppgift kvar och det är nog dem som kommer ta mest tid. Detta är min IVP-uppgift. Det som behöver göras är att jag behöver hitta en vetenskaplig artikel och så behöver jag  skriva om en del av texten. Detta borde ju inte vara allt för komplicerat tycker jag som idag är pepp på att lyckas. Detta är en sådan där bra söndag. Min lägenhet är i ordning och jag är på ett ”kick-as” humör. Det måste väl vara den perfekta blandningen?

Så här sitter jag och är duktig. Ingen klump i magen och ingen ångest. Jag vet att jag kan och i morgon börjar en ny kurs. Jag känner hopp om framtiden! Nu ska jag bara hitta en helg som jag är ledig så jag kan åka och träffa folk också. Det kan ju bli mer spännande. Men hopp har jag i allafall och det kan man komma långt på! Hopp och tro, mina två fantastiska följeslagare.

Ne, nu måste jag återgå till jobbet så jag bli klar och kan njuta av att det är söndag.

 

Puss på dig!