Boom…Grattis!

Helt plötsligt sa det pang och flödet på facebook och instagram invaderades med bilder på bebismagar och lyckliga blivande föräldrar. Tydligen kommer det dimpa ner en massa barn i min bekantskapskrets de kommande månaderna och jag är så väldigt glad för er skull. Grattis till detta underbara tillskott!

Jag är inte redo att själv bli mamma och mitt liv är bra rörigt och inte optimalt för ett barn, men det gör inte att jag inte känner ett litet hugg i bröstet när bilderna poppar upp i flödet. Jag är genuint glad för er skull, det är jag verkligen, men jag är också lite avundsjuk kan jag erkänna. Jag önskar att jag också hade en bit av den lyckan. När livet känns rörigt så gör vissa saker ondare än vad dem hade gjort annars. Min enda stora dröm här i livet, den dröm som jag haft längst, är att någon gång få bli mamma. Just precis nu vet jag att det kommer att dröja några år till innan det blir aktuellt och det är okej, men ibland är jag rädd att det aldrig kommer hända. Livet är så oförutsägbart och man kan inte ha koll på allt av förklarliga skäl. Allt jag kan göra är att drömma. Så jag tänker fortsätta att drömma och hoppas. Och jag kommer fortsätta att glädjas åt att mina bekanta och vänner får möjlighet att uppleva det mirakel som ett nytt barn är.

Ett liv.

Jag är inte perfekt. Min hud visar tecken på saker som lämnat ärr, ärr som kanske aldrig försvinner. Vägen till den plats jag är på nu har inte varit bred och rak. Mitt liv har inte varit utan misstag och smärta. Jag har kämpat och både förlorat och vunnit. Jag har haft ont och jag har mått dåligt. Men jag har även upplevt glädje och lycka, sett soluppgångar och solnedgångar. Jag har fått möjligheten att leva. Och jag är välsignad med människor i mitt liv som älskar mig trots min ärrade hud och mitt lite trasiga hjärta. Människor som skulle gå genom eld för mig och jag skulle göra samma sak för dem. Livet är inte lätt och det kommer säkert komma motgångar som verkar hopplösa, men man måste våga hoppas och ta hjälp av dem som finns omkring. Ensam är de mesta tufft och jobbigt, men bördan blir lättare om man bär den tillsammans.

image

Söndag – tankar om livet och vänner

Söndag. Dagen innan måndag. En dag som jag som barn förknippade med kyrkan och inte få leka med kompisar för vi skulle umgås med familjen. Söndagarna var inte alltid de roligaste jag visste som barn och inte som vuxen häller. Men nu idag älskar jag söndagar. Det är dagen som jag förknippar med vila och ro. Och att solen ofta skiner på söndagar gör ju att jag ofta är lycklig.

Så idag sitter jag i min soffa med min dator i knät och skriver. vad kan vara mer perfekt en söndag som denna. Solen skiner ute och jag känner hur solstrålarna värmer lägenheten. Från högtalarna strömmar det ut lovsånger. Och allt jag vill göra är att skriva och njuta av varje sekund. Jag har inga planer för dagen men har ändå sminkat mig som om jag skulle på dejt. När jag var liten hade jag ofta sådana dagar på helgerna. Jag kunde komma ut från mitt rum efter att ha haft ett eget litet disco och jag minns hur min pappa tittade på mig och log. jag hade då smink i hela ansiktet, gärna färgad ögonskugga och ett starkt läppstift. Och jag var övertygad om att nu var jag jättefin. De kanske inte var så smakfullt, men mina föräldrar bara log. Nu skulle jag i alla fall vilja påstå att jag är snyggare än då, mer smakfullt sminkad. 😉

Tänk va livet kan ta dig. Jag har haft ett ganska bra liv tycker jag personligen. Jag fascineras över vart jag har kommit. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag har en egen lägenhet i en utav mina favorit städer. Att jag bor själv och tar hand om mig själv. Jag förundras över hur mina vänners liv har blivit. Tänk att när jag gick i typ 4:an så sa jag och in dåvarande bästa vän att vi skulle flytta ihop och alltid vara vänner. Idag ses vi aldrig, vi följer varandra på instagram men vi bor inte ens i samma stad. Tänk vad som kan hända på typ 13 år. När blev jag vuxen?

När jag går igenom mitt liv och de vänner jag haft och sedan kollar över vilka jag faktiskt fortfarande har kontakt med så blir jag lite mörkrädd. Tänk va lätt det är att växa ifrån varandra. Tror att jag får jobba mer på att hålla kontakten med de vänner jag har. De är ju på grund utav dem jag mår så pass bra som jag gör. Mina vänner är ju en del utav mitt liv vilket jag älskar.

Så till er mina vänner: Jag älskar er!

Så var de över

Nu är all julmat slut och kylskåpet har gått tillbaka till att eka tom. Bara tanken på mat har idag varit en plåga. Och julvikten är väl som den brukar alldeles för hög. Jag vågar inte ens kolla vågen. Men ångrar jag något? Nej! Jag har haft en jättemysig julhelg med familjen och släkten och min lägenhet har fått viss tillökning på prylar som nu ska försöka hitta en plats. en lyckad jul skulle jag väl vilja påstå.

Nu sitter jag på soffan hemma i lägenheten och försöker landa i att detta året snart är slut. Försöker sätta upp mål och gå igenom mina drömmar om vad jag skulle vilja att mitt 2014 ska innehålla. Jag har en liten lista faktiskt och bloggen finns med på den listan.

Punk 1: Komma igång med träningen igen och innan året är slut ha gjort ett ärligt försök och gjort minst en chin-up.

Punk 2: Förbättra mina matvanor och vad som ligger på tallriken. Nyttigt, hälsosamt och gott.

Punkt 3: Har en dröm om att till sommarna kunna springa 5km.

Punkt 4: En gång i månaden skriva en uppdatering på bloggen om var jag ligger i träningen. Resultat och framgångar.

Punkt 5: Till min födelsedag den 30 maj gå ner 5 kg minst och sätta ett nytt datum för nästa målvikt.

Detta är vad jag kommit fram till just nu. De är saker som jag själv känner att jag skulle kunna uppnå. Det jag nu skulle behöva är någon att träna med. Någon som kan stå och peppa på gymmet när jag lyfter mina vikter och som kan pusha mig när jag springer. Så en träningspartner sökes!

Vaddå bekväm? Jag trivs här.

Lediga helger betyder ofta att jag får extra tid till att tänka och fundera på saker som fått vänta. Denna helgen har gått i singellivets tecken. Det är snart ett år sedan jag blev singel. Ett väldigt konstigt år har passerat. Ett år som jag tror förändrat mig en del, om inte fysiskt så i allafall psykiskt.

För första gången på väldigt länga så trivs jag bra med var jag befinner mig och känner inga större behov av att leta efter något mer. Jag har ett hem där jag trivs, ett jobb som jag älskar och vänner som gör mig lycklig. Jag sover gott om nätterna och är glad på dagarna. Jag kan sitta i soffan och njuta av att de är tyst och lugnt omkring mig. De är mer sällan jag har en känsla i magen som säger att något saknas. Det är som om jag börjar bli lite bekväm i mitt singelliv. Jag trivs bra med mina tider och rutiner. Men vist saknar jag de gulliga sms:en och personen som ler när jag dansar omkring i köket när jag diskar.

Jag blir nästan lite rädd att jag håller på att bli lite för bekväm med singellivet. Jag är liksom inte riktigt van vid att må helt bra mentalt. Min kropp är redo att falla ihop vilken sekund som hällst, den står i beredskap redo att hindra fallet. Men jag är inte påväg ner, jag är påväg upp. För en gång skull så är jag trygg i mig själv. Jag älskar personen som syns i spegeln och vet att hon kan göra vad hon vill bara hon vågar chansa. Jag är redo att chansa med mitt välbefinnande och min lycka som mål. Min resa har bara börjat och jag är redo vad som sker runt kröken. BRING IT ON!

Söndagar…

Om jag har en ledig söndag så brukar jag göra ungefär samma sak. Det är en lång sovmorgon, kanske en tur till kyrkan om jag vaknar i god tid och sen mjukisarna på. Söndagar är mjukisdagar i mitt hem. Ofta brukar det sluta med att jag tar en promenad om solen skiner och sen ligger jag ett tag på mitt golv och lyssnar på musik som ger en go känsla i hela kroppen. Det blir ofta kärlekslåtar eller nu mera min lista på spotify som heter feel good. Det är bara låtar som får en att må bra.

Så det är vad jag gör nu. Jag ligger på mitt golv och tittar upp i taket och drömmer mig bort till en gräsplätt någonstans i sommar Sverige. Förmodligen den utanför mina föräldrars hus eller hemma hos mormor. Där kan man ligga i timmar och bara njuta av tystnaden och värmen. Man får ungefär samma känsla om när man lyssnar på min lista. Det är som att livet är perfekt när man ligger där och ser molnen flyga förbi på himmelen. Allt som kretsar omkring i huvudet blir för en stund historia och man kan slappna av.  Helt plötsligt kan man inget annat än att le åt allt vad naturen har att erbjuda. Det är då livet är gött!

En hyllning till dig

Du var förmodligen den första man som någonsin älskat mig. Kan tänka mig den blick du hade när du för första gången såg mig, du har den fortfarande när du tittar på mig. Du har alltid funnits där för mig och kommer alltid göra det. Du förstår mig. Du vet hur jag funkar. Du skrattar alltid åt mina skämt, även fast ingen annan tycker dom är roliga. Jag har din humor. Du vet exakt vad som ska sägas för att jag ska må bra igen. Du bryr dig alltid om mig. Du är en del av anledningen till varför jag är jag. Utan dig skulle jag inte ens finnas till. Du är en utav mina absoluta favorit personer och jag är så glad att jag kan kalla mig din dotter!

För alla er som inte viste det redan så har jag världens absolut bästa pappa och vill du ta diskutionen kan jag redan nu stoppa dig. Du kommer inte vinna den diskutionen! Jag älskar min Pappa!