Mr Hunk

Jag vill ha en Hunk. Ja då var det sagt, eller i allafall skrivet, så nu vet ni det. Jag vill ha en riktigt snygg kille. Någon som andra nästan blir lite avundsjuka på. Grejen är ju att när jag skriver så kommer vissa killar att backa för dom känner inte att dom passar in under den kategorin. Men är det inte jag som avgör vem som är Hunk eller inte? Killen jag tycker är perfekt behöver ju inte vara samma som resten av världen. Iofs sa jag att jag vill att andra ska vara avundsjuka på mig för att jag har honom, men blir man inte det när man ser hur fina två människor är mot varandra?

Jag vet hur väldigt utseendefixerad och egoistisk jag låter nu, jag får ursäkta. Det var bara så att jag påvägen hem från jobbet kom att tänka på hur ofta man ser en kille och tänker ”åh va fin han var, någon som honom skulle jag vilja vara tillsammans med” och allt jag vet om snubben är egentligen hur han ser ut. Det värsta är att 5 min senare kommer jag i bästa fall kunna säga vilken hårfärg han hade eller vilka kläder, det är allt. Men för att vara helt ärlig så är det utseendet vi ser först. Vi ser hur någon ser ut och vad den personen utstrålar. Är det en självsäker person så syns det innan personen öppnat munnen. Är personen intresserad syns det också. Vi dömmer varandra väldigt fort även fast vi egentligen alla söker efter vissa kriterier som inte är kopplade till utseendet.

Jag kan nästan slå vad om att om någon frågade dig vad du söker hos en partner så skulle du säga kärlek, skratt, trygghet och en bästa vän. Du kanske inte använder dom orden men har jag fel? Du vill ha någon som älskar dig för den du är varje dag i veckan, året runt – kärlek. Du vill kunna skämta och ha roligt med personen – skratt. Du vill ha någon som känner dig och som kan ta hand om dig när du mår dåligt – bästa vän. Du vill kunna komma hem och vara dig själv och inte vara rädd att diskutera – trygghet. Har jag fel?

Men varför en Hunk då? För att när man säger hunk så tänker de flesta på en sexbomb, någon med magrutor som är assnygg. Jo, jag vet inte hur han ser ut än. Men jag vet att när jag träffar honom (vem vet det kanske jag redan gjort) så kommer han vara den snyggaste och bästa personen jag vet. Och då spelar det ingen roll hur många rutor han har på magen eller hur tungt han kan lyfta. Han kommer vara perfekt precis som han är. Han kommer vara min egen Hunk.

with love! ❤

Ett manligt syndrom?

Satt och pratade med min syster idag (som kommit in på folkis föresten, GRATTIS). Efter att ha pratat en stund kom vi in på ett intressant ämne som stört mig en längre period nu. Jag vet inte om ni träffat på detta, men jag ska försöka förklara vad de är.

Har ni någonsin haft en konversation med en person antingen via sms eller chattat på exempelvis en sidan så som facebook? Ni har pratat en längre period men aldrig några riktigt långa samtal då den andre personen ofta slutar svara efter en stund. De roliga är att personen inte häller alltid svarar på sms/chattmeddelanden. Även fast ni vet att personen med stor sannolikhet sett ditt meddelande. Dock kan personen själv starta konversationerna ibland. Varit med om detta?

Om du känner igen dig i denna lilla förklaring vill jag då fråga. Den andre personen, brukar det vara en tjej eller en kille? När detta inträffar mig är det i 99,9% av fallen killar (jag vet inte om de hänt med någon tjej alls faktiskt). Varför är min fråga?

Varför slutar man svara mitt i en konversation? Vad är grejen med de? Speciellt om de sista som skrevs var en fråga. Om du var tvungen att gå, skriv de! Om du inte vill svara på frågan, säg de! Om din dator laggade ihop eller något annat hände som gjorde att du inte kunde säga varför du gick, säg de nästa gång ni skriver! Om du gick och missade frågan, svara på den nästa gång du kommer till datorn eller ser mobilen! Jag vet att vi tjejer är bra på att tolka in grejer i småskit, men snälla ni killar hjälper oss inte direkt på traven. Förstår ni hur mycket självkontroll det behövs för att inte skriva 10 nya meddelanden bara för att ni ska svara? Ni kan skylla på att ni inte tänkte på de eller glömde, men snälla!

Sen finns de ju ett alternativ till, ”He is just not that in to you”- alternativet. Om så är fallet, sluta hålla oss kvar på kroken och släpp oss fria! Säg att du inte är intresserad och var en man istället för att fortsätta skriva och låtsas som att du är intresserad! De är bara ren tortyr och smärtsamt, och kan även skada en människa jättemycket. Var lite mänsklig, för de vet jag att du kan vara. De sista gäller även er tjejer! Stå för vad ni känner de kommer man längre med och skadan blir förhoppningsvis inte lika permanent om man gör de snyggt.

män…men

Jag borde erkänna. Jag gillar killar. Killar är ett fantastiskt påfund som gör dagarna lite roligare. Dom kan även vara det som kan få mig att vilja rulla ihop mig till en boll under mitt täcke och inte gå ut mer. Men för de mesta så gillar jag dem. Jag har dock haft världens svacka nu i några dagar. Jag har inte kännt något vidare intresse för män alls.

Om du skulle säga detta till mina systrar så skulle dom skaka på huvudet och sagt ”det är inte möjligt, hon är ju karltokig”. Må så vara men jag har inte kännt något intresse ändå. Så fann jag mig på gymmet idag och helt plötsligt så var känslan tillbaka i magen. Killar som lyfter vikter kan vara otroligt hett! Speciellt killar som bänkpressar. Okej ibland kan de gå överstyr med alla dessa spännisar, men de flesta som tränar samtidigt som mig på förmiddagarna brukar vara lagom. Lagom spännis är bäst! Jag vågar nog påstå att med mitt nya självförtroende så kom den lilla karltokiga bruden i mig tillbaka. 😉 Akta er killar!

Dejting…

Jag vet inte hur många av er som pysslat med nätdejting. De är ju idag ett väldigt vanligt fenomen. Jag har hållt på med det av och till i några år nu faktiskt. De kan vara att bra sätt att träffa killar på. Man lär känna varandra ganska bra. Sen får man ju se om de funkar lika bra live som det funkar i text eller via telefonen.

Jag har vissa frågor som jag nästan alltid frågar. 1, hur lång är du? 2, vad söker du? Och 3, vad tycker du är snyggt på tjejer? Jag har dock kommit att inse att den sista frågan kan i längden förändras. Om det handlar om kroppsdelar så som ögon och liknande så kanske de är samma, men kläder kan ju förändras. Om en kille i dejtingstadiet gillar tjejer med kjol eller klänning så kan han ju i förhållandet sedan älska jeans eller andra kläder. De är ju så olika. Samtidigt så vill ju jag att min kille ska tycka att jag är snygg i allt. Jag tror att alla tjejer vill de. Vi vill ju inte vara mindre atraktiva bara för att vi råkar ha en ”dålig” dag.

Så man kanske ska tänka på de. Sen är ju de flesta killar snyggast utan tröja. 😉

Träning och annat som hör livet till

Det har varit mer än olovligt tyst på bloggen nu ett tag. Jag har hunnit fylla 22 och gjort en massa annat kul. Jag tränar också som en tok, de har jag min söta pojkvän att tacka för. Vad har ni gjort då? Hur ser ditt liv ut?

Jag vet inte hur mycket du tränar men alla har vi nog stött på killarna i för tajta byxor. Jag kan förstå om man har tajta byxor när man cyklar eller när man springer för att det ska gå ”fortare”, men varför har du tajta skjorts när du ska lyfta vikter?! Det finns en grupp män som när dom tränat sig till att varje kroppsdel visar en vältränad muskel så går man ner i storlek på träningsbyxor. Dom ska sitta tajt och visa ALLT! Men tänk på din omgivning snälla människa! Varför skulle jag vilja se vad du har innanför byxorna? Kan du inte lämna LITE till fantasin i allafall. Om jag skulle vilja se vad som finns innanför dina byxor hade jag nog inte följt efter dig till gymmet. Men vad vet jag, det kan finnas tjejer som tänder på killar med för små byxor. Det finns ju människor till allt. Men jag önskar i allafall att du hade lite mindre tajta byxor när du tränar brevid mig.

Så då fick jag det sagt.

Puss på dig!

Hon hjärta honom

När jag var liten, och då menar jag när jag gick låg och mellanstadiet, så hade jag några pojkvänner. Det var liksom på trend att vara tillsammans med någon. Jag skulle väl knappt säga att man älskade dem, men man var ihop som de så fint hette. Jag tror att jag hade varit tillsammans med nästan alla killarna i klassen innan jag i 6an blev tillsammans med en kille som sa älskling till mig, och hör och häpna, pussade mig utan att någon tvingade honom. När jag tänker på det nu så tycker jag det var ganska gulligt. Killarna jag var tillsammans med var mer vad jag idag skulle kalla goda vänner, vi umgicks ibland, men inte mer än vad jag umgicks med mina tjejkompisar.

Det som dock visade att vi var ihop var alla hjärtan i alla mina böcker. Överallt skrev jag A och sen killens namn. Jag kan kolla i böcker från den tiden och se exakt när jag var tillsammans med vilken kille. För jag gjorde alltid samma sak. Jag kommer ihåg att vi ibland gav varandra presenter också, det var ju så man gjorde när man var tillsammans. Jag har fått halsband och godis och kuddar och ja lite allt möjligt. Men mest var det nog lappar och teckningar. Tänk va romantisk man var då. Men hur gör man nu?

Jag satt på jobbet idag och helt plötsligt fann jag mig göra det igen. Jag tog en lapp och skrev E A. Det är som att finns det i skrift så är det lite mer verkligt. Fast jag vet ju att det är på riktigt. Det har varit på riktigt i snart 4 veckor. Men vist är det lite sött. Nu kan jag se tillbaka och veta att när jag gick min SSK utbildning älskade jag E.

Bilden är inte samma som på jobbet.Bilden föreställer inte den jag gjorde på jobbet.

Puss på dig!