För så är de…

Vet du att jag ler lite extra när du ser på mig?
Vet du att mitt hjärta slår snabbare när du står brevid?
Du borde veta att jag söker din blick när du kommer in i rummet.
Du kanske har märkt att jag väntar på att få krama dig så fort vi möts.
Du är inte som någon annan.
Du är fin precis som du är.
Jag pratar vist ofta om dig med mina vänner.
Jag tror att jag tycker om dig mer än bara lite.
Jag vet att jag tycker om dig en hel del faktiskt.
Så…ska vi ses snart kanske bara vi två?

Okej…och nu då?

Ibland blir de inte som man tänkt. Livet ändrar riktning på två minuter. Det gäller att kunna hänga med i svängarna och våga chansa lite. Det blir inte alltid som man vill och önskade, men om du vågar kan de bli bra. Ibland måste man trampa på tår för att nå dit man vill. Våga säga ifrån och våga lita på sitt eget hjärta istället för rösterna runt omkring. Ibland handlar de inte om vad andra vill utan vad du vill. Det kanske låter svårt, men allt du behöver göra är att lyssna på ditt eget hjärta. Lite rädsla kan vara en bra grej, då vet man att man lever. Men sen ska man ju inte göra något dumt. Lyssna på varningssignalerna! 

Lev lite! De andra kanske tror att de vet vad som är bäst, men det är bara du som vet om du mår bra på riktigt.

Ett brustet hjärta…eller är de bara höst

Jag vet inte om du är som jag, men när hösten kommer vill ja mest lyssna på lite halvmelankolisk musik som ger en sorts myskänsla i kroppen. Jag vet inte om de är de gråa dagarnas fel. Jag är ofta lite lågare på hösten för att solen skiner mindre tror jag. De är vi väl alla? För några veckor sedan började en utav mina absolut favorit artister släppa nya singlar i väntan på hennes nya album. Dessa låtarna är inte alla uppåt och peppiga, utan kan vara ganska låga. Men jag älskar dom. Jag gav er en utav dem för några dagar sen, och här kommer en till med Sarah Dawn Finer.

Sarah Dawn Finer – Balladen om ett brustet hjärta

Hon hjärta honom

När jag var liten, och då menar jag när jag gick låg och mellanstadiet, så hade jag några pojkvänner. Det var liksom på trend att vara tillsammans med någon. Jag skulle väl knappt säga att man älskade dem, men man var ihop som de så fint hette. Jag tror att jag hade varit tillsammans med nästan alla killarna i klassen innan jag i 6an blev tillsammans med en kille som sa älskling till mig, och hör och häpna, pussade mig utan att någon tvingade honom. När jag tänker på det nu så tycker jag det var ganska gulligt. Killarna jag var tillsammans med var mer vad jag idag skulle kalla goda vänner, vi umgicks ibland, men inte mer än vad jag umgicks med mina tjejkompisar.

Det som dock visade att vi var ihop var alla hjärtan i alla mina böcker. Överallt skrev jag A och sen killens namn. Jag kan kolla i böcker från den tiden och se exakt när jag var tillsammans med vilken kille. För jag gjorde alltid samma sak. Jag kommer ihåg att vi ibland gav varandra presenter också, det var ju så man gjorde när man var tillsammans. Jag har fått halsband och godis och kuddar och ja lite allt möjligt. Men mest var det nog lappar och teckningar. Tänk va romantisk man var då. Men hur gör man nu?

Jag satt på jobbet idag och helt plötsligt fann jag mig göra det igen. Jag tog en lapp och skrev E A. Det är som att finns det i skrift så är det lite mer verkligt. Fast jag vet ju att det är på riktigt. Det har varit på riktigt i snart 4 veckor. Men vist är det lite sött. Nu kan jag se tillbaka och veta att när jag gick min SSK utbildning älskade jag E.

Bilden är inte samma som på jobbet.Bilden föreställer inte den jag gjorde på jobbet.

Puss på dig!

Bilder på oss…

Har du tänkt på att så fort någon skaffat pojkvän eller flickvän så byter dom nästan alltid profilbild på ex facebook? Det går från att vara en ”singelbild” till en ”vi är ihop-bild” om du förstår vad jag menar. Jag tycker det kan vara väldigt gulligt. Som den hopplösa romantikern jag egentligen är så kan det får mitt hjärta att smälta lite.

På söndag har jag varit tillsammans med min sötaste i 3 hela veckor och vi har inte bytt några profilbilder. Det kan bero på att det inte finns några bilder på oss båda tillsammans. Vi är helt enkelt inte ”foto-officiella” än skulle man kunna säga. Men de är nog inte bara det som gjort det. De har inte kommit till att bli så bara. Tanken i sig själv slog mig ju inte fören idag när jag gick och funderande på detta med att det inte finns några kort på oss. Men måste man ha en profilbild på fb som föreställer dig pussandes på den du älskar? Mitt svar är nog faktiskt nej. Det är gulligt och ett sätt för dig att skryta om personen som äger ditt hjärta (vilket kan vara gulligt i sig), men absolut ingen nödvändighet. Den dag då det existerar en söt bild på mig och E så kommer den säkert hamna som en profilbild någonstans. Men innan dess kommer jag skryta om honom med ord istället.

Jag vet inte om du funderat på detta också? För jag vet att du sett ”vi är ihop-bilder”. Har tanken slagit dig? Vem vet. Ännu en knasig, intressant och helt orelevant iaktagelse kl.22.47 på kvällen.

Puss på dig!