Förkyld…igen!

Denna hösten kan man sammanfatta mitt fysiska tillstånd med ett ord: förkyld. Jag tror jag varit frisk lika mycket som vi har haft sol här i Jönköping och för er som bor här så vet ni att det är inte mycket. Helt sjukt vad förkyld jag varit. Det var som att med hösten kom min förkylning och min kropp bara gav upp liksom. Nu ligger jag ännu en kväll med slem hela vägen från lungorna upp i näsan och har stundvis svårt att andas. Har sprejat näsan full med otrivin och öppnat fönstret samt lagt tre kuddar under huvudet för att underlätta min andning. Jag tycker inte om känslan av att inte riktigt få luft! Vad är de för fel på min kropp? Kan jag inte bara få vara lite frisk? Snälla kroppen! Ge inte upp på mig såhär! Jag lovar att ta hand om dig bättre.

Så ni som sysslar med bön bland mina bekanta eller bland er främlingar som läser detta, snälla skicka iväg en bön mitt håll. Jag skulle gärna vilja bli frisk så jag kan hitta motivation till mina studier de sista veckorna innan  jag tar examen.

Bedövad

De är som om mina sinnen är bedövade. Jag känner inga dofter och allt jag äter är smaklöst. Okej alla sinnen är inte bedövade, jag börjar känna av min kropp lite extra. Vägrar få feber för de är inget jag har tid med! Men min kropp börjar göra så smått ont och de brukar tyda på en feber på intåg.

Så ikväll har de blivit julmust och glass. För vist blir man frisk om man äter de? De är väl allmän kunskap, eller? Jag tänker i allafall tro på de en stund. För jag hinner inte vara sjuk. Mitt liv klarar inte av sjukdom just nu. De får gärna vänta typ 2-3 veckor.

Så snälla Gud, låt mig få vara frisk i morgon! Snälla snälla snäll!

image

Nej tack, jag hinner inte

De började igår. Jag frys nästan så jag skakade. Mitt huvud var tungt och luddigt. Min näsa började så smått att fyllas med snor. På morgonen när jag vaknade var de ett faktum. Min kropp har nu invaderats av höstförkylningen! Jag snorar och fryser hela tiden. Som tur är så är de inte så illa än så jag kan nog göra allt som vanligt och gå till jobbet i morgon. För vem har tid med att ligga hemma under täcket och vara sjuk idag? Inte jag i alla fall. Jag hinner inte.

Idag ska jag plugga psykologi och jag ska en sväng till Ryhov för att få info om att jobba där i sommar, jag ska även hinna äta någonstans där mitt i mellan och om jag orkar och hinner ska jag ner till kyrkan på scout. Jag hinner inte vara hemma och vara sjuk på heltid, de funkar inte. De passar liksom inte i planeringen alls. Men de jag kan göra är att stanna hemma och plugga så jag inte påfrestande kroppen mer än nödvändigt. Så idag blir de te och plugg på hemmaplan.

De är ju lite sjukt att man kan känna en sådan press att man inte ens hinner vara sjuk. De är som att det borde ingå i den årliga planeringen. Semester i juli, jobba resten av året förutom v.5 och 48 för då kommer jag vara sjukskriven. De är inte lätt att vara en del av samhället idag, alls kostar antingen pengar eller så får du betala i psykiskt välbefinnande. Vi glömmer ofta bort att ta hand om oss själva. Vi är mer stressade och mår mer psykiskt dåligt än innan. Vi behöver helt lediga dagar. Vi behöver lite mer lugn och ro ibland. De finns ett talesätt som säger att ”tid är inget man får, det är något man tar sig” och jag tror vi behöver ta oss tid till att stanna upp ibland. Ibland måste man få gå i pyjamas hela dagen eller ligga i sängen till långt in på eftermiddagen. Ibland måste vi få tid till att njuta av livet och vara oss själva. Jag försöker ta den tiden. Jag har insett att jag måste ha den.

Men inte idag. Idag har jag för mycket att göra. Idag måste jag vara effektiv! Idag måste jag få saker gjorda samtidigt som jag kurerar mig från min förkylning. Idag är inte en slappar-dag.