Min spegelbild

Här borde det vara ett kort, det borde vara en bild som föreställer mig men jag har inte den bilden jag skulle vilja visa er på datorn. Jag var på gymmet idag och vid hantlarna är dessa enorma speglarna. Man kan inte annat än att titta på sig själv. Jag antar att många använder dem för att se så att man lyfter vikterna på rätt sätt, det gör även jag såklart, men idag såg jag något mer. Jag såg mig själv.

Jag har under de senaste månaderna haft ont i leder och kroppen över lag. Mitt knä har strejkat, min vrist har skrikit, mina höfter har protesterat och ryggen ska vi inte ens tala om. Min kropp har signalerat till mig att jag måste ta tag i träningen och röra på mig mer för annars kommer jag att gå sönder. Jag har försökt gå till gymmet men motivationen har inte varit på topp vilket resulterat i att jag i bästa fall lyckats dra mig dit en gång i veckan om jag har tur. Detta är inte nog mycket för att underhålla min lite för tunga kropp så den har fortsatt att skrika. De senaste veckorna har min cykel fått komma ut ifrån källaren och vädret har uppmuntrat till promenader och helt plötsligt hände något. Då jag råkade ut för en hemsk förkylning var promenader allt jag vågade utsätta mig själv för och jag tror jag lyckades med något bra. Idag när jag stod framför spegeln så såg jag en kropp som trots 15 min på löpbandet med en fart över 6.0 så gjorde den inte ont. Jag såg en kropp som inte var tung av stress-stenar utan fylld med ”må bra”-saker. För första gången på en väldigt lång tid så känns det inte konstigt att jag ler och mår bra för hela kroppen mår bra. Även nu när jag sitter i soffan och skriver detta så mår jag bra och min kropp är smärt-fri för en gång skull. Jag älskade tjejen i spegeln, jag ÄLSKAR tjejen i spegeln. Den kroppen har fått stå ut med en himla massa skit och jag har lovat den att bli bättre på att ta hand om den. Och jag tror att jag är på god väg i rätt riktning.

Så hade jag haft bilder på mig från idag så hade jag infogat ännu en av dem här. Det hade varit en bild som visade min spegelbild. Den hade visat en glad tjej som förhoppningsvis utstrålar ett visst hopp om att allt kommer att lösa sig. Den bilden hade visat en kropp som inte är perfekt men som är smärtfri just nu. Den hade visat mig.

Blogg nr 2

Jag är i farten med att starta mig en till blogg. Detta kommer vara mitt sätt att ta mig igenom min resa mot att gå ner i vikt. Jag är nämligen trött på att väga så pass mycket som jag gör och det ska på riktigt bli en ändring på det nu. Dock kände jag att jag vill inte skriva om det här i denna bloggen så jag håller på att skapa mig en ny. När allt är i gång så kommer jag såklart att länka den här och ni kommer att få ta del av den och min resa mot ett smalare jag.

Den andra bloggen kommer att fyllas med bloggar om humör och det svåra med att försöka hålla sig på banan. Det kommer vara ett medel för mig att försöka hitta motivation och något att kämpa för. Om ni har recept eller tips tar jag mer än gärna emot dem. Jag kommer behöva stöttning men vill inte ha något ynk. Detta är mina kilon och allt jag behöver är push och motivation inte ynk och klappar på axeln. Nu ska kilona bort. Steg ett: Inget mer godis från och med måndag. Allt godis/chips och läsk kommer att försvinna från mitt liv.

Vi ses på den andra bloggen! (kommer såklart finnas kvar här också!)

Så var de över

Nu är all julmat slut och kylskåpet har gått tillbaka till att eka tom. Bara tanken på mat har idag varit en plåga. Och julvikten är väl som den brukar alldeles för hög. Jag vågar inte ens kolla vågen. Men ångrar jag något? Nej! Jag har haft en jättemysig julhelg med familjen och släkten och min lägenhet har fått viss tillökning på prylar som nu ska försöka hitta en plats. en lyckad jul skulle jag väl vilja påstå.

Nu sitter jag på soffan hemma i lägenheten och försöker landa i att detta året snart är slut. Försöker sätta upp mål och gå igenom mina drömmar om vad jag skulle vilja att mitt 2014 ska innehålla. Jag har en liten lista faktiskt och bloggen finns med på den listan.

Punk 1: Komma igång med träningen igen och innan året är slut ha gjort ett ärligt försök och gjort minst en chin-up.

Punk 2: Förbättra mina matvanor och vad som ligger på tallriken. Nyttigt, hälsosamt och gott.

Punkt 3: Har en dröm om att till sommarna kunna springa 5km.

Punkt 4: En gång i månaden skriva en uppdatering på bloggen om var jag ligger i träningen. Resultat och framgångar.

Punkt 5: Till min födelsedag den 30 maj gå ner 5 kg minst och sätta ett nytt datum för nästa målvikt.

Detta är vad jag kommit fram till just nu. De är saker som jag själv känner att jag skulle kunna uppnå. Det jag nu skulle behöva är någon att träna med. Någon som kan stå och peppa på gymmet när jag lyfter mina vikter och som kan pusha mig när jag springer. Så en träningspartner sökes!

”Såhär ser min kropp ut idag…”

När jag slår på min facebook/instagram idag så möts jag av tjejer/kvinnor och killar/män i bara underkläder som står framför sina speglar och visar vilka fantastiska framsteg dom gjort. Jag blir så lycklig för dom som gått ner kanske 20 kg på 3 månader eller mer under en längre period, vilken grej liksom! Sjukt bra jobbat! Och med risk att låta elak nu så måste jag dock säga att jag är så galet trött på alla dessa bilder!

Jag älskar att träna och jag försöker göra de så ofta som möjligt. Jag har sedan årsskiftet satt upp ett mål att jag ska gå ner 20 kilo och för att det ska vara möjligt krävs en viss självkontroll. Jag har satt mitt mål utifrån att jag vet att jag skulle må bra om jag var ca 20 kilo lättare, men jag trivs otroligt bra med hur jag ser ut idag. Men med all hets kring att gå ner i vikt så finns de dagar då den kropp jag annars älskar är ful och plufsig. Kan inte jag få vara lite nöjd med min lite mullig kropp utan att få dåligt samvete så fort jag loggar in på webben?

Jag vet att jag tar kort på mina framsteg och kommer säkert göra de när jag når mitt mål också. De är som att det inte blir verkligt fören det finns på bild och ligger på internet liksom. Hur gjorde folk förr när de skulle gå ner i vikt och inte kunde skryta om de på instagram eller facebook? Ja inte kunde de blogga om de häller. Tänk vad media kan göra med en människa. De är ju inte konstigt att så många barn lever med ständig ångest över sin vikt och sitt utseende när deras föräldrar och syskon är så öppna med sina mål och problem. Hur ska detta bli i framtiden?

Om du gjort framsteg och nått dina mål med att gå ner i vikt, GRATTIS du är grym! Fortsätt så! Men glöm inte att njuta av att leva också. De är inte bara utsidan som räknas, utan insidan som får människor att vilja stanna kvar. Ta hand om dig från insidan och ut och tänk på vilka som ser upp till dig och vilka exempel du sätter för dem. Ta hand om dig! De viktigaste när man förändrar sitt liv är att man kommer ihåg att älska sig själv. De spelar ingen roll vad vågen visar bara du kan älska den du ser i spegeln.

my booty

 

män…men

Jag borde erkänna. Jag gillar killar. Killar är ett fantastiskt påfund som gör dagarna lite roligare. Dom kan även vara det som kan få mig att vilja rulla ihop mig till en boll under mitt täcke och inte gå ut mer. Men för de mesta så gillar jag dem. Jag har dock haft världens svacka nu i några dagar. Jag har inte kännt något vidare intresse för män alls.

Om du skulle säga detta till mina systrar så skulle dom skaka på huvudet och sagt ”det är inte möjligt, hon är ju karltokig”. Må så vara men jag har inte kännt något intresse ändå. Så fann jag mig på gymmet idag och helt plötsligt så var känslan tillbaka i magen. Killar som lyfter vikter kan vara otroligt hett! Speciellt killar som bänkpressar. Okej ibland kan de gå överstyr med alla dessa spännisar, men de flesta som tränar samtidigt som mig på förmiddagarna brukar vara lagom. Lagom spännis är bäst! Jag vågar nog påstå att med mitt nya självförtroende så kom den lilla karltokiga bruden i mig tillbaka. 😉 Akta er killar!

Vecka 2, ledig dag

Så idag har det varit paus från träningen. Knäna har varit trötta så det var på tiden att de fick lite vila. Blev en lugn dag med lite plugg och ett av de roligaste seminarium jag varit på någonsin. Samlat lite energi och laddat för att ta tag i mitt lilla liv igen.

Så jag tänkte att eftersom jag nu börjat dricka massa smoothies så vill jag ha era recept på dem. Jag kan börja.

För ca 2 stora glas:
250g hallon (frysa eller färska)
1-2 bananer
Apelsin jucie efter behag ca 1dl
Vaniljyoghurt efter behag ca 2-3dl

Blanda allt i en mixer eller häll i en plasttillbringare och mixa med en stavmixer. Klart när allt är blandat och mixat. Häll upp och njut!

Puss på dig!

Paus

Tisdag och träningvärken har gjort sig påmind hela dagen. Speciellt rumpan och benen har påpekat att jag tränade hårt igår. Mina knän har även dem lovat att om dom inte får vila så kommer dom nog ge upp. Ändå så tränade jag inte lika hårt igår som jag planerade. Det blev 70min jympa som gick ut på mycket styrketräning. Kunde knappt lyfta armarna när vi var klara och däckade nästan direkt när jag kom hem. Bra jobbat där tycker jag själv.

Idag blev det aerobic (hur de nu stavas) med mer inriktning mot street dance. Verkligen asroligt! Var även idag helt slut när vi lämnade gymmet. Men ska jag vara ärlig så hade jag inte så mycket energi när jag kom till gymmet så jag är glad att jag orkade hela passet.

Det har varit en tuff dag idag. Fick reda på min patofysiologi tenta, den jag gjorde i december som jag var tvungen att klara för att kunna plugga sista året. Det visade sig att ännu en gång har jag misslyckats med att komma över 30poängs gränsen. Så nu blir de till att ta ett till studieuppehåll och plugga ifatt allt. Jag ser dock detta som en utmaning och möjlighet att kunna bli av med alla de andra skräp tentorna som ligger efter mig. Nu har jag min chans att lyckas! Nu ska jag kicka ass!

Att gå all denna press på mig idag gjorde att jag fick kämpa hårt för att inte ta turen förbi hemmakväll efter gymmet. Det var en motgång och tröstäta är min grej när jag ska hantera sådant. Men nu är de stopp på de! Istället blev det en hallon/banan smoothie. Mums!

Nu ska det sovas och i morgon blir det paus från gymmet men ska ta mig en lång promenad i stället.

Puss på dig!

g android-uri=”content://media/external/images/media/6759″ />

(uppdrag minus 20kg)

Vecka 2 på uppdrag minus 20 kg

Då var man igång. Jag har kämpat mig igenom en vecka av socker detox och har en lång väg kvar, men det ska gå. Idag börjar träningen och jag kommer gå ut hårt från dag ett. Idag ska det tränas ben plus att min kompis B har fått med mig på jympa station 70 på friskis & svettis. Jag kommer sova väldigt gott i natt tror jag. Är så väldigt pepp på att att få igång träningen igen. Jag har varit utan min träning alldeles för länge. Men nu ska det tränas hårt.

Mitt mål är att under 2013 gå ner minst 20 kg i vikt. Jag skulle må bra av de och mina knän skull må fantastiskt bra av de. Så nu ska de ske. Jag är så galet peppad! Om ni har recept på god mat som man kan laga så tar jag gärna emot dem. Jag kan lägga ut dem här och länka till er blogg eller liknande som tack.

Om du vill träna med mig så kan ni gå in på länken här nere och följa mitt schema. Du bör nog ha jobbat med vikter innan på gymmet.

http://www.bodybuilding.com/fun/kris-gethin-12-week-daily-trainer-week-1.html

Nu kör vi!

Puss på dig!

7 månader av ett liv…

Jag vet att förra året vid den här tiden bodde jag hemma hos mina föräldrar, hade precis flyttat tillbaka dit. Jag var deppig över alla motgångar och jag planerade hur jag skulle klara av hösten så att jag kunde få återvända till Jönköping och mitt liv här. Jag var singel och träffade en kille då och då som inte var bra för mig. Allt var lite upp och ned skulle man kunna påstå. Jag viste vart jag ville men såg inte ljuset i slutet på tunneln. På 6 månader förändrades allt.

Jag jobbade som vikarie med underbara ungar som gav mitt liv ljus och glädje. Jag har en fantastisk familj som stöttade mig till tusen och alltid fanns där. Jag har vänner som peppat mig och hejat på mig genom allt. Och i november mötte jag en kille på nätet som gjorde allt lite intressantare. Allt detta gjorde så att när det nya året skulle börja viste jag att 2012 skulle bli mitt år.

7 månader har gått och jag kan säga att jag älskar 2012! Jag har klarat tentor, mår bättre, börjat träna och hittat kärlek i världens finaste kille. Tänk vad som kan hända när man bestämmer sig för att göra något. För nu har jag receptet för framgång. I allafall för att lyckas med det man tar sig för. Våga satsa! Bara gör det! Tveka inte utan fråga de frågor som behöver frågas och gör det som måste göras. Skaffa dig människor som finns dör för att stötta dig genom allt. Med en bra backup kan man lyckas med allt man vill. Man måste vara lite envis och vilja. Vill du så kan du bara du vågar misslyckas längs med vägen. Att misslyckas är inte ett nederlag utan bara ett hinder på vägen som du måste ta dig över.

Du kan om du vill!

puss på dig!

12 veckor är över…

Under 12 veckors tid (egentligen 13 eller var det 14) har jag nu tränat varje dag ungefär. Jag har varit jätteduktigt och följt ett träningsschema som passat mig ganska bra faktiskt. Jag har lyft vikter och funnit mig framför speglarna på gymmet och verkligen titta så att jag gör rätt. Jag har blivit en ”muskelspännare” framför speglarna. Vem kunde tro det i början av året? men nu är mitt 12 veckors program över. Men slutar jag träna? Nej då! jag börjar om på fas 2 och gör 8 veckor till med samma program. Varför sluta när det funkar liksom?

Något jag borde göra är att skaffa mig ett måttband dock. För under dessa 12 veckor har jag ingen aning om vilka framgångar jag gjort. jag vet inte om jag gått ner i vikt eller förlorat något på min omkrets. Det är ju lite klantigt att träna så hårt utan att mäta framgångar! Så nu ska jag införskaffa mig ett måttband (eller sno ett av mor min) och sen ska jag börja dokumentera mina mått varje vecka. Ska jag till och med dokumentera dem här kanske? Hmm, tål att tänkas på.

En till sak jag ska göra är att fixa min mat. Jag vill ha tips på goda, enkla maträtter som är nyttiga och funkar med en student ekonomi. jag planerar på att bli stenhård på att jag ska äta var tredje timma och lösa allt vad matlådor heter i förväg. Får väl börja med storkok på söndagar typ om det är vad som behövs. Nu ska det bli hälsosamt hos fröken Sasa. men hälsosamt på ett bra och psykiskt bra sätt. (Fika kan man också göra nyttigt)

puss på dig!