Singel vs Sambo

Ni vet det där sköna känslan när man har sovmorgon och inte behöver ställa klockan utan kan sova länge. När man jobbar inom vården är det inte alltid självklart att man bara jobbar måndag-fredag utan ofta så har man någon ledig dag mitt i veckan. Och som singel är ju det helt underbart. Man kan vakna när man vill och sen äta frukosten i lugn och ro, kanske ta en promenad och bara tänka på sig själv. Som sambo spelar det ingen roll om jag ställt klockan. Vid kl.07.30 ringer min kärastes klocka, vilken han inte vaknar av då han sover som om han var gjord av cement. Så vid kl.07.30 vaknar jag och då väcker jag honom. Nu råkar jag inte ha några problem alls med att somna om och min sambo är den finaste så det är inga problem längre. Men det tog en stund att vänja sig.
När jag flyttade in i min egna första lägenhet så var tystnaden det som jag tyckte var jobbigast. Jag hade ingen att prata med på dagarna och ingen som kunde förklara att alla ljud inte var någon som ville mig något ont (det var på den tiden då jag kollade mycket på crime-serier). Men man vänjer sig vid tystnaden och efter ett tag uppskattar man tystnaden väldigt mycket. Man börjar tycka det är väldigt skönt att komma hem till den tysta lägenheten. Som sambo är man inte själv längre av förklarliga själ. Helt plötsligt så är det alltid någon hemma när jag kommer hem sent på kvällarna. Alltid någon att prata med om allt. Vi har kanske inte samma smak när det kommer till serier och hans intresse för film är inte exakt samma som mitt, men vi löser det. Ibland får det ju helt enkelt bli att han kollar på en serie på sin dator och jag en annan på min. Det är inte fel, det är en kompromiss som ibland kan behövas göras, dock väldigt sällan då vi brukar hitta en film som passar båda.
Jag som singel älskade min säng, allt utrymme och mitt stora täcke var något av de bästa jag visste. Att kunna rulla in mig i mitt dubbeltäcke och se på film eller läsa böcker var helt fantastiskt. Jag brukade skämta om att jag inte behövde en pojkvän för jag hade mitt täcke. Som sambo har jag en lika stor säng och ett lika stort täcke, men jag har även en pojkvän med en tendens att ta upp lite mer än halva sängen när han sover och ibland även täcket. Sen att jag alltid somnar först är ju en annan sak. Nu ska jag inte vara sådan. Jag fick pröva att sova utan honom för några veckor sedan i typ 4 nätter, usch! Jag tycker det är jätteskönt att slippa rulla in mig i mitt stora täcke för att bli varm och för att inte känna mig så ensam. Att ha honom liggande bredvid mig i sängen varje kväll när jag somnar är något av de bästa jag vet. Det var längesen jag kände mig så trygg varje kväll.

Jag inser ju att jag hade kunnat hålla på såhär i evigheter om hur bra det var att vara singel och hur bra det nu är att vara sambo. Jag trivdes väldigt bra som singel i min lilla lägenhet på andra våningen i Jönköping. Jag trivdes som fisken bland alla mina ljus och i min rosa soffa. Visst jag har fått lämna min rosa soffa bakom mig och fått begränsa mitt användande av ljus i lägenheten (vänta bara till hösten är här) och vi pratar fortfarande om vart mina färgklickar ska få finnas i lägenheten. Men vi har bara bott ihop i lite mer än 2 månader. Sakta men säkert så landar pusselbitarna. Sambolivet passar mig precis lika bra som singellivet gjorde, till och med lite bättre för nu har jag ju min egen knäppgök här hemma.

4 kg

Mitt BMI visar på övervikt. Mina knän gör ont ibland och jag orkar inte lika mycket som jag brukade göra. Jag vet att jag bara de senaste 2 åren gått upp en hel del i vikt. JAg mår inte bra av det, min kropp mår inte bra av det. De senaste året var ett roligt år men jag gick upp en hel del i vikt till följd av för lite rörelse. Men efter ett besök hos min barnmorska så fick jag kontakt med hälsoenheten i Malmö och där fick jag kontakt med en dietist. Jag var lite nervös innan för jag var rädd för vad hon skulle säga om mina matvanor. Men när vi väl började prata så insåg jag ganska snart att jag vet egentligen exakt vad jag behöver göra och vad som är bra för mig. Jag insåg också att min situation inte var hopplös utan med små lätta justeringar så kunde jag äta lite bättre och på så vis vara på god väg till att gå ner lite i vikt och må bättre fysiskt. Så sagt och gjort. Var 5e vecka träffade jag min dietist och satte upp små mål. Tog bort chips/godis, la till mer grönsaker, köpa nyckelhålsmärkta flingor och bröd, såg över min frukost på jobbet, mer frukt. Det är inte lätt att ändra rutiner, men med små förändringar så kan man komma långt.

Jag har sedan jag började gått ner 4 kg. Mitt mål är 20 kg. Mitt mål är inte att bli smal, för jag trivs med min kropp. Men min kropp behöver bli lättare för att jag ska kunna fungera och göra det jag vill fysiskt. Jag älskar mina kurvor mina bröst och min rumpa är något jag är enormt stolt över. Men jag behöver tänka på min hälsa och min kropp igen. Lägga fokus på att stärka min kropp genom att äta bättre och träna mer. Men jag tänker inte börja någon diet eller räkna kalorier, det är inte så jag kommer må bättre. Jag mår bättre med mina justeringar. Små, lätta saker.

Skrivkramp

Jag har funderat länge på vad jag ska skriva. Det är som att jag fått slut på saker att skriva om nu när jag inte är singel längre. Jag som alltid haft fullt med saker som cirkulerar i mitt huvud. Men nu står det stilla. Nu cirkulerar det inte lika mycket längre. Kanske måste hitta något nytt att blogga om. Men frågan är vad? Vad kan jag skriva om? Några idéer? Kan behöva lite hjälp.

Vuxenpoäng delux

Ni känner säkert igen den där känslan när man för första gången gör något som känns väldigt vuxet, som att skaffa icakort eller flytta hemifrån till en egen lägenhet. Det är två saker som jag alltid tyckt varit väldigt vuxet. Att göra en budget och planera utgifter är också en sådan grej. Att liksom förstå att man inte har råd med allt men det är okej, och sedan ha en inkomst och kunna unna sig de där sakerna man önskar sig. Det tycker jag är ganska vuxet. Men nu håller jag på att göra det mest vuxna jag gjort någonsin tror jag. Ja håller nämligen på att bli sambo. I Juni flyttar jag ihop med mr K. Det om något är en väldigt konstig känsla. Att flytta in i sin egen lägenhet för första gången i läskigt och spännande och väldigt roligt. Nu ska jag flytta in i hans lägenhet. Jag är ju van vid att bo själv och ta hand om mig själv. Nu ska jag bo med någon annan. Okej han är inte vem som helst men det är fortfarande lite läskigt och väldigt spännande. Helt plötsligt är allt så verkligt. Vi har vart tillsammans en stund men nu blir det liksom på riktigt, mer verkligt. Det kommer inte bara vara lördagar, söndagar och vissa kvällar. Det kommer vara alla dagar i veckan, han och jag. Det är vuxenpoäng om något. Jag gillar det. Att veta att när jag kommer hem så kommer han finnas där. Pusselbitarna faller på plats, en efter en. Det gillar jag.

 

Björnen sover

Jag kan inte sova. Förmodligen sovit förmycket de senaste dygnen. Bredvid mig ligger björnen själv och sover. Han var jättetrött. Jag kan höra hans andetag och känna hur luften från andetagen nuddar mitt ansikte. Lägenheten är lite kall men han är varm. Han somnade med armen runt mig för att värma mig och nu vågar jag knappt röra mig trots att hans sover hårt som cement. Han är så fin. 

Han är guld den där mannen. Min envisa björn. Jag har då aldrig stött på en människa som honom innan. Min klippa. Min vita riddare och dröm. Han som innan han somna kände att något snurrade i mitt huvud och ville försäkra sig om att allt var okej. Och nu sover han så tungt bredvid mig men armen omkring mig. Jag vill inte röra mig för jag vill inte väcka honom, trots att det är i princip omöjligt. Men just nu behöver jag inte röra mig. Just nu vill jag stanna tiden och bara vara här. Här bredvid honom. 

Han brukar säga att han är lyckligt lottad men jag är övertygad att det är jag som.har turen på min sida för en gång skull.

Te och mys

Har du fördomar om livet på en folkhögskola? Jag vet inte om jag hade det innan jag för första gången gick på en men denna gången hade jag det absolut. Jag viste inte om jag skulle klara av de då det handlade mycket om att leva tätt inpå människor. Men vissa saker är helt klart stora fördelar. Så låt mig presentera en av mina favoriter. 

Jag älskar att dricka te och i princip varje kväll sitter vi i någon av villorna här och dricker te och myser. Det brukar vara skapligt rörigt för alla pratar i mun på varandra och i bakgrunden spelas musik men mysfaktorn är hög. Vissa kvällar är ljudnivån hög, andra kvällar sitter vi mest och lyssnar på varandra och pratar om djupa saker. Detta är guld! Det finns alltid någon som vill prata och bjuds det på fika kommer i princip alla. Alla är välkomna och bjuds in. Detta är de bästa! ALLA bjuds in. Tänk om vi kunde vara så hela tiden? Tänk va bra det kunde blivit. För det är svårt att bjuda in sig själv till ett sammanhang, det är lättare att komma om man är inbjuden. ALLA är välkomna! 

En god vän till min frågar alltid, när vi pratar i telefon, om det går bra med tedrickandet och myset här på folkis? Allt jag kan svara på det är att det går galant! Te blir bättre om man kan dricka det i sällskap av människor man tycker om.

Livet i en musikal..

Min pappa brukar le och skratta lite för sig själv när jag och mina systrar är hemma samtidigt alla 3. Anledningen till detta är att vi ofta går omkring och sjunger och allt kan bli en sång på ett eller annat sätt. Han tycker detta är bra gulligt och för oss är det i princip naturligt. Om någon säger något som påminner om en sång så börjar man sjunga den sången.

Som ni vet så går jag ju nu på folkhögskola och på en gospellinje där sång är en STOR del av vardagen. Det roliga är att alla sjunger i princip hela tiden. Den musikalkänslan som infinner sig hemma när alla 3 systrarna är hemma är nu vardag. Vi inte bara sjunger utan det läggs även stämmor på det som sjungs. Jag älskar känslan av att kunna sitta i ett rum och helt plötsligt sjunger alla samma låt i stämmor och det låter bra, riktigt bra! Det är något magiskt med det. Det är så att hjärtat blir helt varmt. Så otroligt bra! Man kan ju inte annat än att tycka om dessa tokstollar till människor. Musik kan verkligen länka människor med varandra. Vi har olika minnen eller relation till det vi sjunger med tillsammans blir det något bra, ibland en historia som andra kan senare relatera till. Detta känns som hemma.

Ikväll när stora delar av min klass satt i vårat kök och drack te och åt scones så kom jag på mig själv med att bara le. Med jämna mellanrum så började någon att sjunga och alla andra hängde med. Jag kunde se min pappas leende som när vi systrar sjunger hemma. Jag har då inget emot om livet är lite som en musikal.