Att sätta färg på vården

Jag är ett stort fan av färg. Om jag skulle få välja en färg speciellt så skulle det bli rosa och då helst chockrosa. Nu är det så att jag har valt att jobba inom vården och jag skulle nog vilja påstå att det inte är ett utav de mest färgglada yrkena då alla i princip har samma vita/ljusblå kläder. Möjligen kan man ha gröna eller mörkblå också men där tar det slut och för någon som jag som älskar färg så kan det bli lite för plain och ibland även tråkigt. När jag började plugga till sjuksköterska så hittade jag ganska snart en hemsida som jobbade för att motverka precis detta och sätta FÄRG på vården, denna sida heter Vårdväskan.se och jag tror jag skrivit om dem innan vid ett flertal tillfällen.

Nu är det så att jag har fått möjlighet att få skriva om deras namnskyltar vilka jag i nuläget äger hela 4 stycken. Dels så finns dem som militärklämma 20160413_160931vilka man helt enkelt klämmer fast på sina kläder och de sitter helt okej hela dagen utan att lämna märken på dina kläder. Sen finns det två olika varianter (en rektangulär och en oval variant) som man sätter fast med hjälp utav magnetfäste. Jag måste säga att jag var lite skeptisk till dessa då jag var rädd att magneten inte skulle sitta så bra, men när jag fick hem min på posten och så testade jag den ordentligt vilket ni kan se på bilden här bredvid där jag försöker dra bort den magnetiska namnskylten från min tröja och det gick inget vidare så jag är inte lika skeptisk längre kan jag lova.

Som jag skrivit tidigare så älskar jag ju färg och jag skulle nog säga att dessa namnskyltar är perfekta till att på ett 20160413_160836enkelt sätt sätta lite färg på en annars inte så färgglad arbetsplats. Det som är roligt med dessa namnskyltar är att man kan beställa dem enfärgade eller med olika mönster och figurer. Förra sommaren kom dem exempelvis ut med en regnbågsfärgad variant för att visa sitt stöd till pride-rörelsen. Dom har även mer säsongsanpassade om man (som jag) gillar att variera sig beroende på om det är sommar, vinter, höst eller vår. Som sagt jag har 4 stycken redan (varav en är på jobbet) och älskar hur färgerna är klara och verkligen står ut från namnskylten. Om jag ska nämna en liten negativ sak så är det väl att en del mönster gör det svårt att se texten som står på, men man kan ju alltid välja ett annat mönster eller ha en enfärgad variant med en liten figur på istället.

Som ni kanske redan förstått så tycker jag väldigt mycket om dessa namnskyltar. Dom sprider inte bara färg utan kan också vara en samtalsstartare och göra en stund som känns mörk lite ljusare eller varför inte få någon att le. Såklart måste man inte jobba som sjuksköterska/undersköterska på ett sjukhus för att kunna ha dessa, utan jag skulle vilja påstå att dessa snygga skyltar passar på alla arbetsplatser där man behöver en namnskylt. Det är ju inte bara på avdelningarna på ett sjukhus man kan behöva sprida lite färg, du kan säkert komma på fler platser. Oberoende om du väljer en lite mer diskret färg eller en variant i chockrosa så är jag nästan beredd att slå vad om att du inte kommer ångra dig. Så tryck in på Vårdväskan och köp din egen namnskylt!

IMG_20150529_162001

 

Annonser

Update…vad händer i mitt liv.

Jag känner att jag har verkligen varit kass på att blogga nu ett tag. Ni har ju inte fått några uppdateringar alls om vad som sker i mitt lilla liv. Detta beror mycket på att jag för det mesta håller till på Ryhov och har praktik just nu. Sen när tid ges försöker jag även plugga och umgås med mina fina vänner, såklart! Som jag tror ni vet så blev jag ju sjuk efter insparken. Jag fick världens förkylning dag två på insparken och gick nästan in i väggen igen i och med att jag inte hade någon ork kvar och förkylningen tog alla de få kraften som fanns i min kropp. Jag misstänker själv att detta berodde på att jag under sommaren inte haft någon semester alls utan bara jobbat och sen gick jag direkt från de till inspark och massa mer ”jobb” även fast de var kul och inte på samma sätt. Jag var i allafall sjuk i nästan 3 veckor innan de släppte. Fun times! Men nu är jag frisk som en nötkärna.

Om ni läst min blogg så vet ni att jag blev lite upprörd i och med valresultatet. Det var ett resultat som påverkade många människor väldigt negativt. Jag tror att många blev rädda att vårat land är påväg åt ett håll dit min inte vill följa med, och många sa väldigt elaka saker som i försvar. Det var som att man inte tänkte på vad de var som man gjorde. Vem tjänar på att an sårar varandra liksom? Ingen vad jag vet. Så jag har börjat med en lite kampanj på min facebook-sida som säkert många av mina vänner lagt märke till om de varit uppmärksamma. Jag skriver varje morgon något positivt och uppmuntrande i min statusrad. Detta är för att peppa mig själv och förhoppningsvis någon annan som läser den att göra något snällt och ta vara på det man har omkring sig. Det är så lätt att ta saker för givet att man glömmer att säga tack eller att le åt människorna man möter på stan. Vi är så väldigt egoistiska att vi glömmer bort våra medmänniskor. Om vi tog hand om varandra istället för att bara titta på oss själva i spegeln så hade vi nog alla mått så väldigt mycket bättre.

Det blev ett lite tungt inlägg. Själv så mår jag faktiskt väldigt bra just nu. Vi har kommit in i en utav de årstiderna som jag hat/älskar mest. Det är en årstid då jag brukar gå omkring och le pga alla färger men regnet gör mig nedstämd och deppig. Dock har inte deppet kommit än och jag hoppas de håller sig borta i år, för jag tänker njuta av min sista termin på min utbildning till sjuksköterska. Jag tänker tända ljus och ha på mmin mysiga stickade tröjor. Jag tänker älska, skratta och bara må bra tillsammans med mina nära och kära. Detta ska bli en underbar höst! ❤

Energikick och praktik

Hela sommaren har jag jobbat. De har blivit jobb, mat och sömn och sen har jag liksom inte klarat mer. Jag glömde de där med semester och trodde jag skulle palla inspark direkt efteråt. Som ni borde veta vid de här laget gick ju de sådär. Jag blev sjuk och förlorade allt vad kraft och ork hette. Jag har varit förkyld i ungefär 3 veckor nu. Det är bättre och allt jag har kvar är en smått täppt näsa och lätt hosta ibland. Och jag kan med glädje säga att jag fått tillbaka min energi. Jag hade tvivlat på att jag faktiskt kunde bli pigg igen. Jag började vänja mig vid att hela tiden jobba på sparlåga. Men i onsdags var den tillbaka efter att jag vilat i två dagar och verkligen sovit. Så skönt och befriande!

Så nu kör jag praktik för fulla muggar. Jag är på en kvinnoklinik och går brev en barnmorska. Vilket fantastiskt yrke! Jag älskar varje dag! Jag jobbar inte med bebisarna utan mer med de som har problem som berör underliv, livmodern,  äggstockar m.m. Sjukt spännande tycker jag! Blir så glad att jag åter igen har hamnat på en bra praktikplats och att jag har en underbar handledare. Hon är klockren! Jätteduktig! Ser fram emot varje dag. Dom är så fina på kk. Och även fast jag inte jobbar på BB så ser jag de små bebisarna. Tänk va söta dom är. Man kan inte annat än att önska sig en egen lite smått. 🙂

vecka nummer 4

Tänk va tiden går fort. Det är redan vecka 4 på min vfu och jag sitter själv i arbetsrummet och planerar en IVP (individuell vårdplan). Jag har haft en jättetrevlig tid här på boendet som sjuksköterske student, men nu börjar jag längta tillbaka till Jönköping och alla människorna. Man förlorar ju allt de sociala när man är på praktik såhär. Det är inte riktigt samma sak att sitta och prata med gamla gummor och gubbar, även fast jag fått många goa skratt här.

Så nu är det alltså slutspurten. Nästa fredag är min sista dag här och då ska jag ha gjort klart min IVP är planen. Sen flyttar jag hem till mitt älskade Jönköping igen. Saknar min säng där hemma. Jag har inget emot att sova hemma hos föräldrarna och det är ju alltid trevligt att bo med folk igen, men sängen är inte samma sak. Var hemma en sväng i helgen för att vi hade hajk med scouterna och då fick jag chansen att sova två nätter i min egen säng, oj va gott jag sov! Så den saknar jag verkligen. Men som sagt, de är inte långt kvar nu.

Undrar hur de andra har de på sina praktikplatser?

Puss på dig!

 

Vecka nr 3

Tänk va tiden går fort. Jag har redan varit 2 hela veckor på vfun här i Tranås. Halva tiden har gott och snart är den mittutvärdering med min handledare. Känns ju lite läskigt, men de borde väl gå bra tycker jag.

5 veckor. Jag kan nog säga att just nu önskar jag att de sista 3 veckorna går fort och blir lite händelsefulla. De senaste 2 har varit så väldigt lugna. Tror inte jag bli kommunsköterska.

Puss på dig!

Morgon stund har…mörkt

Höst. De är så himla mycke höst just nu. De regnar lite varje dag, mornarna är mörka och tysta. Vad hände med allt ljus? Nu när jag är på praktik så vaknar jag vid halv 6 varje morgon, eller kl.5 vissa dagar. Detta är för mig tidigt. De är deprimerande tidigt! Att gå upp innan solen gör morgonen väldigt tung, jag hinner inte ens se solen innan jag kommit till jobbet. Sorgligt! Men eftermiddagarna är fortfarande ljusa och tur är väl de.

Hur ser din dag ut? Ska du plugga, jobba eller kanske träffa något du saknat väldigt länge? Jag vet att de är tungt att vakna till mörker, men le och säg till dig själv att idag ska jag leva och ha kul så ska du se att de blir lättare.

image

Puss på dig!

Hon hjärta honom

När jag var liten, och då menar jag när jag gick låg och mellanstadiet, så hade jag några pojkvänner. Det var liksom på trend att vara tillsammans med någon. Jag skulle väl knappt säga att man älskade dem, men man var ihop som de så fint hette. Jag tror att jag hade varit tillsammans med nästan alla killarna i klassen innan jag i 6an blev tillsammans med en kille som sa älskling till mig, och hör och häpna, pussade mig utan att någon tvingade honom. När jag tänker på det nu så tycker jag det var ganska gulligt. Killarna jag var tillsammans med var mer vad jag idag skulle kalla goda vänner, vi umgicks ibland, men inte mer än vad jag umgicks med mina tjejkompisar.

Det som dock visade att vi var ihop var alla hjärtan i alla mina böcker. Överallt skrev jag A och sen killens namn. Jag kan kolla i böcker från den tiden och se exakt när jag var tillsammans med vilken kille. För jag gjorde alltid samma sak. Jag kommer ihåg att vi ibland gav varandra presenter också, det var ju så man gjorde när man var tillsammans. Jag har fått halsband och godis och kuddar och ja lite allt möjligt. Men mest var det nog lappar och teckningar. Tänk va romantisk man var då. Men hur gör man nu?

Jag satt på jobbet idag och helt plötsligt fann jag mig göra det igen. Jag tog en lapp och skrev E A. Det är som att finns det i skrift så är det lite mer verkligt. Fast jag vet ju att det är på riktigt. Det har varit på riktigt i snart 4 veckor. Men vist är det lite sött. Nu kan jag se tillbaka och veta att när jag gick min SSK utbildning älskade jag E.

Bilden är inte samma som på jobbet.Bilden föreställer inte den jag gjorde på jobbet.

Puss på dig!