Singel vs Sambo

Ni vet det där sköna känslan när man har sovmorgon och inte behöver ställa klockan utan kan sova länge. När man jobbar inom vården är det inte alltid självklart att man bara jobbar måndag-fredag utan ofta så har man någon ledig dag mitt i veckan. Och som singel är ju det helt underbart. Man kan vakna när man vill och sen äta frukosten i lugn och ro, kanske ta en promenad och bara tänka på sig själv. Som sambo spelar det ingen roll om jag ställt klockan. Vid kl.07.30 ringer min kärastes klocka, vilken han inte vaknar av då han sover som om han var gjord av cement. Så vid kl.07.30 vaknar jag och då väcker jag honom. Nu råkar jag inte ha några problem alls med att somna om och min sambo är den finaste så det är inga problem längre. Men det tog en stund att vänja sig.
När jag flyttade in i min egna första lägenhet så var tystnaden det som jag tyckte var jobbigast. Jag hade ingen att prata med på dagarna och ingen som kunde förklara att alla ljud inte var någon som ville mig något ont (det var på den tiden då jag kollade mycket på crime-serier). Men man vänjer sig vid tystnaden och efter ett tag uppskattar man tystnaden väldigt mycket. Man börjar tycka det är väldigt skönt att komma hem till den tysta lägenheten. Som sambo är man inte själv längre av förklarliga själ. Helt plötsligt så är det alltid någon hemma när jag kommer hem sent på kvällarna. Alltid någon att prata med om allt. Vi har kanske inte samma smak när det kommer till serier och hans intresse för film är inte exakt samma som mitt, men vi löser det. Ibland får det ju helt enkelt bli att han kollar på en serie på sin dator och jag en annan på min. Det är inte fel, det är en kompromiss som ibland kan behövas göras, dock väldigt sällan då vi brukar hitta en film som passar båda.
Jag som singel älskade min säng, allt utrymme och mitt stora täcke var något av de bästa jag visste. Att kunna rulla in mig i mitt dubbeltäcke och se på film eller läsa böcker var helt fantastiskt. Jag brukade skämta om att jag inte behövde en pojkvän för jag hade mitt täcke. Som sambo har jag en lika stor säng och ett lika stort täcke, men jag har även en pojkvän med en tendens att ta upp lite mer än halva sängen när han sover och ibland även täcket. Sen att jag alltid somnar först är ju en annan sak. Nu ska jag inte vara sådan. Jag fick pröva att sova utan honom för några veckor sedan i typ 4 nätter, usch! Jag tycker det är jätteskönt att slippa rulla in mig i mitt stora täcke för att bli varm och för att inte känna mig så ensam. Att ha honom liggande bredvid mig i sängen varje kväll när jag somnar är något av de bästa jag vet. Det var längesen jag kände mig så trygg varje kväll.

Jag inser ju att jag hade kunnat hålla på såhär i evigheter om hur bra det var att vara singel och hur bra det nu är att vara sambo. Jag trivdes väldigt bra som singel i min lilla lägenhet på andra våningen i Jönköping. Jag trivdes som fisken bland alla mina ljus och i min rosa soffa. Visst jag har fått lämna min rosa soffa bakom mig och fått begränsa mitt användande av ljus i lägenheten (vänta bara till hösten är här) och vi pratar fortfarande om vart mina färgklickar ska få finnas i lägenheten. Men vi har bara bott ihop i lite mer än 2 månader. Sakta men säkert så landar pusselbitarna. Sambolivet passar mig precis lika bra som singellivet gjorde, till och med lite bättre för nu har jag ju min egen knäppgök här hemma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s