Livet i en musikal..

Min pappa brukar le och skratta lite för sig själv när jag och mina systrar är hemma samtidigt alla 3. Anledningen till detta är att vi ofta går omkring och sjunger och allt kan bli en sång på ett eller annat sätt. Han tycker detta är bra gulligt och för oss är det i princip naturligt. Om någon säger något som påminner om en sång så börjar man sjunga den sången.

Som ni vet så går jag ju nu på folkhögskola och på en gospellinje där sång är en STOR del av vardagen. Det roliga är att alla sjunger i princip hela tiden. Den musikalkänslan som infinner sig hemma när alla 3 systrarna är hemma är nu vardag. Vi inte bara sjunger utan det läggs även stämmor på det som sjungs. Jag älskar känslan av att kunna sitta i ett rum och helt plötsligt sjunger alla samma låt i stämmor och det låter bra, riktigt bra! Det är något magiskt med det. Det är så att hjärtat blir helt varmt. Så otroligt bra! Man kan ju inte annat än att tycka om dessa tokstollar till människor. Musik kan verkligen länka människor med varandra. Vi har olika minnen eller relation till det vi sjunger med tillsammans blir det något bra, ibland en historia som andra kan senare relatera till. Detta känns som hemma.

Ikväll när stora delar av min klass satt i vårat kök och drack te och åt scones så kom jag på mig själv med att bara le. Med jämna mellanrum så började någon att sjunga och alla andra hängde med. Jag kunde se min pappas leende som när vi systrar sjunger hemma. Jag har då inget emot om livet är lite som en musikal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s