Från ensam till kollektiv

Jag flyttade hemifrån första gången som 19 åring. Då flyttade jag från familjen till ett internat på en folkhögskola. Det var lugnt att det bodde folk i rummen runt omkring för ljuden påminde mig om ljuden hemma hos familjen. Det var inte lätt att bo med 10 främlingar och dela allt utom sovrummet, men det funkade.

Jag flyttade hemifrån på riktigt jag var 20 år. Då flyttade jag till en stundentlägenhet där jag delade kök med 2 andra människor men hade egen toalett och eget kylskåp i köket bland annat. Det var en riktigt bra första lägenhet. Där bodde jag i ca 2 år sammanlagt innan jag flyttade till min egen lägenhet där jag nu bott i 3 år ungefär. Jag har vant mig vid att bo själv och att kunna göra saker på mitt vis. Jätteskönt! 

Nu är jag 26 år och helt plötsligt bor jag i ett kollektiv på en folkhögskola igen. Jag bor med 5 jättemysigt tjejer som alla går i samma klass som mig. Vi umgås alltså i princip alla vakna timmar på dygnet (eller väldigt många utav dem i allafall). Detta är något som jag är långt ifrån van vid. Man vänjer sig fort vid att bo själv och man lär sig uppskatta tystnaden på kvällen och möjligheten att kunna göra precis som man vill i sitt eget hem. Nu behöver man tänka en extra gång innan man gör något för att inte störa de andra alldeles för mycket. 

Fas det är såklart ganska mysigt också att det alltid finns någon att prata med eller skratta med. Det finns alltid någon som vill ha en kram och finns det inte i detta huset så kan man springa in till grannen. Det finns fördelar med att bo själv men det finns precis lika många som talar för att det är bra att bo i kollektiv också. Jag får helt enkelt ta och försöka vänja mig vid att aldrig vara riktigt ensam. 😉

Annonser

Ett liv på folkis

Jag har bott helt själv utan att dela något i ca 3 år nu skulle jag tro. Jag har bott i min lilla våning en stund. Men som ni som brukar läsa min blogg vet att jag nyss flyttat till en folkhögskola. Jag bor alltså nu mera på internat i en villa med 5 andra tjejer. Jag har inte bott på internat sedan 2009/10 då jag gick på folkis innan. Tänk va fort man glömmer hur det är att leva tillsammans med andra människor och dela alla utrymmen förutom ditt eget rum. Men tänk också hur fort man anpassar sig till detta liv.

Så nu har jag bott här i ca 4 dagar, och detta är verkligen ett annat liv än om man jämför med högskolan och livet som student vilket jag vant mig vid och älskar. Förra gången jag gick på folkhögskola var jag 19 år och en helt annan person än vad jag är idag. Jag var nog blygare skulle jag vilja påstå och ville verkligen inte störa eller vara en börda för någon vilket gjorde att jag tror att jag omedvetet befann mig i utkanten av gruppen. Denna gången är jag 7 år äldre och bär med mig en helt annan livserfarenhet. Jag har vuxit som person och kanske lärt mig hur man är runt människor? Jag vet att jag har ett stabilt skyddsnät hemma i Jkpg och hos min familj. Jag vet att jag har vänner som finns kvar när jag är klar här och jag tror att det gör detta till en helt annan upplevelse. Sen har jag ju lättare att ta kontakt med människor och vet vilken roll jag brukar ha i en grupp. och eftersom att jag är äldst i denna gruppen så kan ni ju gissa vilken roll jag faller in i.

Jaja, det har varit 4 roliga dagar hittills och jag ser mycket fram emot vad som ligger framöver. Det är ett gott gäng med många olika och spännande personligheter. Detta kommer bli ett spännande år helt klart! Det känns så i allafall. Ska försöka hålla bloggen uppdaterad så ofta som möjligt med allt bus vi hittar på. Och när schema för turnén kommer så kommer ni vara några av de första som får reda på vart vi ska åka och sjunga.

 

Den stora flytten

Jag kom till Jönköping för 6 år sen för första gången när jag började plugga på högskolan. Det tog ett halvår innan jag hade fått lägenhet så i januari 2011 flyttade jag för första gången hemifrån på riktigt och till min egen lilla lya på 25 kvadrat. Jag skulle dela kök med två jättetrevliga tjejer och allt gick jättebra. Under sommaren flyttade jag hem igen bara för en termin då jag skulle ha studieuppehåll men i januari 2012 var jag tillbaka i min lilla lya igen och denna gången var flytten liksom på riktigt för sen dess har jag varit fast i denna stad som jag kommit att älska och kalla mitt hem. Idag, 6 år sedan jag satte foten i jkpg första gången och 5,5 år efter att jag först flyttade hit så ska jag plötsligt flytta härifrån. Jag ska bara flytta för att vara borta en kort stund (läs ett år) men trots det så känns det konstigt. Mitt liv är ju i Jönköping just nu. Det är här många av mina vänner är, här har jag mina scouter och min kyrka och här har jag jobbat. Helt plötsligt ska jag säga hej då och lämna detta. Jag vet att jag kommer tillbaka men det känns tungt. Förändringar är jobbiga men ibland nödvändiga. Jag vet att jag har ett jätteroligt äventyr att se fram emot fullt med musik och med en möjlighet att lära känna mig själv mer och lära mig mer om Gud och allt som hör det till. Jag kommer ha kul det vet jag. Inga men. 

Till min ”familj” här i Jönköping; Jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder för mig och att jag tycker om er en himla massa. Ni är så himla bra allihop! Ni gör livet så mycket roligare. Och jag lovar att jag kommer tillbaka och kollar till er snart! Gör inget jag inte skulle göra och glöm inte att skratt förlänger livet. Ni är guld värda och jag är välsignad med så många fina människor i mitt liv. Kommer sakna er alla. See you soon! God bless! ❤

Något spontant. 

Jag har nog alltid önskat att jag var en spontan människa, men gång på gång har jag behövt erkänna för mig själv att det inte riktigt är fallet. Jag gillar att ha koll och planera helt enkelt. Detta var i allafall hur det annars brukar vara. För några veckor sen satt jag hemma hos mina föräldrar och pratade med min syster när vi helt plötsligt började prata om Glimåkra folkhögskola och den linje som min syster gått där förra året. Och utan att riktigt veta hur vi kom in på det eller vad som hände så slutade det hela i att min syster mailade sin lärare på skolan och fick veta att dem hade en plats kvar på gospellinjen. Och innan dagen var slut hade jag helt oväntat sökt denna plats. Två dagar senare ringer telefonen, en helt vanlig måndag, och i luren är en kvinna som presenterar sig som lärare på gospellinjen på Glimåkra folkhögskola. Denna kvinna hade hört min ljudfil (vilken vi hade skickat på lördagen) och pratat med mina referenser och hon undrade om jag ville komma ner och gå hos dem kommande år. Med en smäll öppnades en dörr som jag inte viste fanns och jag tog chansen och gick ut genom den. 

Jag är inte så spontan egentligen och ganska feg när det kommer till att chansa och göra saker jag faktiskt kan må bra utav. Men denna gången var jag bara tvungen. Så jag ska flytta och spendera kommande år med att sjunga och inte vad som hällst utan gospel. Vilken lycka!! Jag är så glad! Otroligt nervös och spänd, men glad! Jag tror att Gud har haft ett finger med i spelet och jag tror att detta blir mitt år, jag hoppas på det i allafall. 

Jag kommer sakna mitt älskade Jönköping och alla människorna här. Detta är ändå mitt hem och här trivs jag väldigt bra. Men det är inte farväl, det är bara Hej då sålänge. Jag kommer tillbaka. 😊