Att möblera om i livet

När jag var liten så möblerad jag om på mitt rum några gånger om året. Det var mitt sätt att förnya och ge lite förändring i det som annars såg likadant ut. Jag älskade att flytta runt på möbler och se rummet ur en annan synvinkel. 

Jag flyttade hemifrån första gången när jag började på bibelskola på en folkhögskola i Östergötland. Så långt hemifrån hade jag aldrig bott och nu skulle jag helt plötsligt bo själv i ett litet rum och dela två toaletter, två duschar och ett kök med 10 främlingar i ett år. Jag är en social människa men detta gjorde mig väldigt nervös ska jag erkänna. Nu gick det jättebra och jag fick möjlighet att träffa ett helt gäng med fina människor och lära mig massor. Möblerna hade nog prövat att stå emot alla väggar i rummet innan jag flyttade ut. Efter det året flyttade jag hem igen vilket då var jätteskönt tyckte jag, att komma tillbaka till mina rutiner där hemma liksom. Men i samma veva så kom jag även in på högskolan och jag visste att inom kort skulle jag flytta hemifrån, vilket jag gjorde i slutet av december 2010. Då hade jag fått tillgång till min egna studentlägenhet och allt jag behövde dela var köket. Jag älskade den lilla lägenheten och jag fick under de åren jag bodde där vara med om en massa. Jag har haft lägenheten full med nollor och faddrar, jag har showat loss med mina änglar i Showtime, jag hann till och med vara kär och tokig i den lilla lägenheten. Men i samma soffa som jag första gången föll så tog det slut. Då var det tid att möblera om igen.

När saker tar slut kan man behöva en förändring om det så är en ny frisyr eller nya möbler, något som visar på att man går vidare för att bevisa för sig själv att det går. 

Ett tag efter att jag blivit singel började lägenheten kännas för liten och främmande och jag insåg att nu räckte det inte att möblera om längre utan jag behövde något nytt. Helt plötsligt dök de där smset upp i min mobil från en väninna till mig ”vist söker du ny lägenhet?” och det var så jag hamnade där jag är idag, i min lilla grotta på andra våningen. Jag har bott här i några år nu och mina möbler står fortfarande på samma plats, i alla fall i sovrummet/vardagsrummet. Det finns inte samma möjlighet att möblera om här vilket gör att det kliar lite i min kropp. Och nu tror jag att det är på tiden att kanske hitta något nytt, kanske till och med hitta en ny stad till hösten? Jag tror jag är redo för ett nytt äventyr.

IMG_20160518_181929

 

 

Annonser

Jag vs min kropp

Ibland undrar jag om jag egentligen inte hör ihop med min kropp. Det händer ju bra ofta att den nämligen inte funkar på de sätt som jag skulle vilja. Som den här veckan till exempel.

Måndag till tisdag gjorde jag nattpasset på jobbet och hade väll inte sovit så mycket som jag borde under måndagen. Detta brukar inte vara ett jättestort problem bara jag får sova ikapp sen efteråt, vilket jag utan tvekan fått denna veckan. Men trots sömn så har min kropp säckat ihop. Jag har känt mig yr och svimmfärdig och idag kom huvudvärken som grädde på moset. Förutom detta, som jag skyller på nattpasset, så låste sig något i ryggslutet på jobbet idag vilket skrämde mig lite granna. Jag har inte tid för allt detta strul. Vem har egentligen de? Jag önskar att vila kunde vara nog men jag misstänker att aktivitet är de jag behöver. De är svårt när kroppen känner sig svimmfärdig, hjärnan snurrar ibland och ryggen strular. Jag hinner inte! Jag orkar inte! Jag kan inte!
Jag behöver alla böner jag kan få tror jag. Jag får sen själv jobba på den lilla aktivitet min kropp orkar och fokusera på jobbet.