Ett brev….

Hej!
Du vet inte vem jag är. Du känner inte mig. Vi har aldrig mötts men jag har sett dig i tidningar och hört dig tala på tv. Jag har hört dig skrika utanför mitt fönster och jag har sett dig skada människor jag älskar och bryr mig om. Nu har jag fått nog! Nu är jag så väldigt less på att ha en klump i magen när jag läser nyheter och slår på tvn. Vem har givit DIG rätten att skrämma mig och få mig att fundera på att ge upp min absolut största dröm!? Vem har givit dig rätten att invadera mitt land och attackera mina medmänniskor!? Vem har givit dig rätten att överhuvudtaget cirkulera på den jord som jag kallar mitt hem? Jag är trött på dig!! Jag kommer inte säga att jag hatar dig för då sjunker jag till din låga nivå men jag tänker säga att nu har jag fåt nog. Nu tänker jag sätta ner min fot! Jag är inte din leksak och mina vänner är inte dina offer, du rör inte dem! Jag äger vapen som du inte har en chans emot och jag tänker inte låta dig vinna! Jag har fått nog! Du har gjort nog med skada nu!!

Med vänlig hälsning.

A

Annonser

Nu är det nog!

Det känns som att jag behöver skriva något men jag kan inte hitta orden. Dom fastnar liksom i halsen eller på vägen ut i fingrarna. Klumpen jag har i magen växer sig bara större för varje dag som går. Det är som att det skapats en hemsk trend. Den senaste veckan har det eskalerat och jag vet inte vart det kommer att sluta. Jag är rädd. Jag önskar jag kunde göra något, hindra vad som sker. Vi läser om mordbränder på byggnader där hemlösa flyktingar skulle ha bott, många av dem BARN! Och sen hände det som inte fick ske, vårt första attentat mot en skola, en skola fylld med barn och ungdomar. Fylld med det dyrbaraste vi har. Hur kunde det gå såhär långt?

Vi lever i ett rikt land. Det spelar ingen roll vad folk säger, Sverige ÄR ett rikt land. Vi har möjligheten att ta hand om människor och ge dem en fristad tills det att de i bästa fall kan återvända hem eller komma på fötterna. Sverige är ett fantastiskt land. Jag har alltid haft den synen på mitt land. Det är en bra land att växa upp i och bo i. Varför kan vi inte dela med oss av vår rikedom? Varför kan vi inte hjälpa utsatta människor som inte har ett hem längre?! Varför är det så svårt för vissa av oss att se det som en möjlighet att visa på godhet och omtanke när vi öppnar våra gränser och tar hand om dessa vilsna människor. Varför kan vi inte se det som en möjlighet att lära oss något nytt? Du kan lära dig om en ny kultur och nya människor. Vi kan lära dem våran kultur och våra traditioner och vi kan alla växa till att bli bättre människor. Varför är detta så hemskt? Vi har plats, varför inte dela den med dem som söker en plats?

Mitt Sverige älskar människor. Mitt Sverige är fyllt med kärlek och omtanke. Mitt Sverige accepterar inte rasism eller främlingsfientlighet! Mitt Sverige står tillsammans emot ondska och bekämpar detta med kärlek, empati och omtanke. Mitt Sverige behöver ställa sig upp och säga ifrån. Bara tillsammans kan vi bekämpa rasismen och främlingsfientligheten som just nu invaderar vårt hem. För vart kommer det att sluta? Vill vi att dem ska få hålla på mycket längre? Vi måste älska omkull dem! Vi måste visa att vi är starkare än dem! Vi måste ta hand om varandra!! Vi måste stå tillsammans! Jag tänker inte acceptera att rasister och nazister styr mitt land och skrämmer mig eller dem jag älskar. Det är inte okej för mig!!

Det du inte vet.

Du har ingen aning.
Du vet ingenting.
Jag har inte sagt något.
Du är helt ovetande om att jag tänker på dig.
Du har ingen aning om att jag flera gånger skrivit sms som aldrig skickats.
Du har ingen aning.
Du vet ingenting.

Jag har suttit med mobilen i handen redo att ringa sig flera gånger.
Men de viste inte du.
Jag har undrat hur du mår och undrat om du saknar mig.
Men de vet inte du.
Du har ingen aning.
Du vet ingenting.

De är lätt att verka oberörd och le på alla bilder.
De är lätt att säga ”allt är okej” även fast det känns tomt.
Om du bara viste hur ofta ditt ansikte passerar i min hjärna.
Men du har igen aning.
Du vet ingenting.

image

with love! ❤