På ett sjukhus

”Du behöver ringa min dotter så hon kan hjälpa mig komma hem.”

Framför mig i sängen ligger en person som kanske inte skulle räknas som helt klar. En person som kanske är lite dement. Personen är äldre och är inlagd pga operation. Planen är inte att personen ska hem förens allt är under kontroll, tidigast efter helgen.

”Du behöver hjälpa mig ringa min dotter så jag kan åka hem innan ni stänger här.”

Jag inser att personen inte vet vart hen är. Personen vet inte att det är ett sjukhus och avdelningen är öppen 24 timmar om dygnet. Jag försöker snällt förklara att det inte är någon brådska och att hen får sova hos oss inatt då vi inte stänger eller kommer kasta ut hen ifrån avdelningen.
Tänk va läskigt de måste vara. Du ligger i en säng på ett rum. Kanske är du själv, kanske delar du rummet med en eller flera andra främlingar. Du vet inte vart du är, du vet inte vad som hänt  och du kan inte redogöra för vad som kommer att ske. Du är helt utelämnad. Tänk va läskigt.

Jag möter många olika människor på mitt jobb. Allt från människor som är friska men med små åkommor till dem som förmodligen aldrig kommer kunna åka hem igen. Jag möter familjer som har hopp om framtiden och dem som tar en dag i taget och försöker göra det bästa av den tid som finns kvar. Jag möter människor från alla delar av livet. Vissa dagar önskar man att man hade superkrafter och kunde läka sår, både fysiska och psykiska. Jag vet att jag suttit vid sängar och bett om frid och att smärtor ska få försvinna. Jag har hållt händer och försökt inge lugn. Jag har skrattat så jag får ont i magen och skämtat. Och jag har aldrig ångrat mitt val att jobba i vården en sekund. Varje dag får jag hjälpa någon. Om det så handlar om att hålla en hand och säga att hen kan vara lugn för vi har alltid öppet. Om det så är en kram eller ett leende eller kanske möjlighet att svara på de där frågorna. Mitt jobb är att finnas till. Mitt jobb är så mycket mer än bajs.

with love! ❤

Annonser

Att lära av ett barn

Har ni någonsin reflekterat över hur bra barn är? Tänkt på smarta dem är eller hur observanta dem är? Eller hur ett barn väldigt sällan dömmer en person efter vilket land hen kommer ifrån eller vilken färg de har på huden. För ett barn finns det två sorters människor, det finns andra barn och sen finns det vuxna. Och vuxna har ofta egna barn. Dom är också ofta väldigt frispråkiga. Dom säger vad de tänker på och ibland kanske det inte passar med ibland kan det vara ganska nyttigt att höra.

Har du någonsin suttit ner och lyssnat på ett barn? Verkligen lyssnat? Det kommer väldigt många klokheter ur ett barn. Okej dom är inte lika utvecklade i sitt tänkande som oss vuxna eller äldre men dom ser saker som vi lätt missar. Inga barn föds till exempel som onda människor, men de tar lätt efter sin omgivning. Ett barn gör som sina idoler, dom vill vara lika coola som dem som de ser upp till. Ofta är det oss vuxna eller äldre barn. Vi är idolerna och de borde vi tänka på mer ofta. Barn gör inte som du säger utan som du gör.

Det bästa med barn är att om dom gillar en människa så kan dom inte gömma det. Om dom inte är för blyga så kommer dom att krama dig och dom kommer visa med hela kroppen att dom är glada att du steg in i rummet. Varför gör inte vi vuxna så lika ofta? Vi ska alltid hålla upp någon falsk fasad. Varför kan vi inte göra som barnen lite mer ofta? Jag tycker att vi borde lära av barnen. Är du glad att se någon, visa det med hela kroppen! Kramas mer! Ropa deras namn och visa hur glad du är. Våga vara mer som ett barn!

image

with love! ❤

Vem är jag?

Jag är 25 år. Född in i en familj med en kristen mamma och pappa. Båda föräldrarna svenskar. Nu mera är båda lärare och enligt mig väldigt kloka och smarta med sunda värderingar. Dessa två människor hjälpte mig att forma min uppväxt och gav mig reglar att följa och gav mig en grund att stå på. Jag såg upp till dem och gör det fortfarande. Deras människosyn var en utav de saker som jag tog med mig och deras engagemang och vilja att hjälpa människor inspirerade mig att vilja jobba med människor även jag. Min tro på Gud är en annan sak som format mig till den person jag är idag. Bibelns ord om kärlek och människors lika värde är en utav mitt livs grundpelare. Synen på barn som något så enormt dyrbart är för mig en självklarhet. Att möta en människa så som jag vill bli bemött gör att jag varje dag försöker le emot kassörskan på Ica eller tala med mina vårdtagare på jobbet så som jag skulle vilja bli talad med. Jag försöker hålla fast vid min barnsliga sida och älskar att leka, busa och pyssla. Musik är otroligt viktigt då de kan påverka mitt humör precis som vädret utomhus. Precis som min mamma älskar jag när mörkret börjar falla utomhus så jag kan tända alla de ljus som är strategiskt utplacerade i min lägenhet. Jag är inte politiskt aktiv men har starka åsikter och säger gärna vad jag tycker i olika viktiga frågor om någon frågar.

Det finns mycket som formar en människa till den personen som de är. Jag är långt ifrån ETT utav alla ord som skulle kunna användas för att beskriva mig. Jag är inte bara dotter eller bara kristen, jag är dotter OCH kristen. Jag är inte bara svensk eller bara social, jag är svensk OCH social. Jag är så mycket mer än ett ord. Men jag är också alla de där sakerna. Även fast jag kanske inte gillar alla orden eller gillar en del utav de fack som vissa ord placerar mig i så måste jag acceptera att de finns. Gillar jag inte det så får jag ju jobba med det. Tycker jag inte att ett ord passar på mig så måste jag ju ta reda på vad som fått det att hamna på min lista och sedan jobba på att får bort det. I slutändan är det du som bestämmer hur ditt liv ska formas och vem du är som person. Du formas av människorna runtomkring dig men dina åsikter är dina egna och hur du väljer att tänka är upp till dig. Så vem väljer du att vara? Vilka ord tycker du passar in på din lista?

Pilates för nybörjare

Så jag har idag börjat med ett 30-dagars program med pilates för nybörjare. Jag hittade denna tjejen och denna sidan av en slump innan sommaren och prövade någon gång men de blev inte mycket med det. Men nu tänkte jag att jag skulle ge det ett ärligt försök och då tänkte jag att jag har ju en del träningsintresserade vänner som läser min blogg och det finns säkert någon som vill pröva samma sak som mig. Så jag tänkte att jag länkar till hemsidan här på min blogg så kan den som vill göra mig sällskap. Jag börjar mina 30 dagar från och med idag och sen får vi se hur länge jag lyckas hålla på.

http://www.blogilates.com/blog/2013/06/03/beginners-calendar-for-popsters-just-starting-out/

#minsexigakropp

För ca 9 månader sedan så slutade jag äta godis helt. Jag lovade mig själv att aldrig mer äta godis. Jag försökte sluta dricka läsk och äta chips också med ett mindre lyckat resultat men ändå minskat min konsumtion utav båda. Sedan 1 Januari har jag inte ätit något godis alls och jag måste säga att jag är väldigt stolt över mig själv. Varför jag slutade var bara för min egen skull. Jag ville visa att jag kunde och att jag kan leva utan godis. Jag ville bevisa för min själv att godis inte är lösningen på ångest. Våren är egentligen den lätta perioden att sluta, jag mår oftast väldigt bra just då. Sommaren är inga problem det häller då det finns så mycket annat att tänka på och solen ger mig så mycket energi och glädje. Men nu står jag inför en tuff period då en påse godis skulle sitta väldigt fint. Men nej, inget godis här.

Dock har jag insett att ju mörkare det blir, ju svårare blir det att hålla sig ifrån chipsen och ostbågarna. Det blir svårare och svårare att inte gå iväg och köpa en hel påse och bara smälla i mig allt. Jag har inget godis-sug längre men spökena i huvudet tror att jag vill ha det fortfarande. Chips därimot har jag riktiga cravings efter. Jag inser att jag kommer bli tvungen att försöka sluta helt med detta också. Jag har alltså redan hittat mitt nya nyårslöfte. Jag kommer vid nyår ge upp chips och flöt också. Då blir det inga chips mer. Det kommer bli en tuff höst med att försöka sluta med chipsen igen. Men det ä min kropp det handlar om och jag kan inte äta allt detta på ett hälsosamt sätt. Jag blir rädd för mig själv nästan.

Så förutom att jag nu jobbar med cravings så tänker jag dra igång med pilates också. För kanske ett halvår sedan hittade jag en tjej som lägger ut videor på Youtube för nybörjare och då jag behöver komma igång med träningen så tänkte jag att detta passar ju mig perfekt. Speciellt nu när jag varit krasslig och måste mjukstarta för att kunna komma tillbaka med träningen. Jag älskar min kropp och allt detta gör jag för att må bättre och för att kunna kontrollera min stress och ångest. För att kunna hålla fokus och nå mina mål. Jag tänker inte säga att jag tar tag i mitt liv för det är en ständigt pågående resa. Jag jobbar varje dag med att lära känna mig själv och få bukt med vad som får mig att må bra. Det tar tid och det gör det för alla. Man är aldrig riktigt fullärd. Men jag känner att jag är på god väg och det gillar jag. En dag i taget. Ett steg i rätt riktning och jag kommer komma dit jag vill i sinom tid och det tror jag du kan också om du bara sätter upp mål och tror på dig själv.