Kärleksbrev

Hur många timmar per dag sitter du vid en dator? Jag kan ärligt säga att jag sitter fler en två. Hur kommunicerar du med dem som står dig närmast? Är det via messenger på Facebook eller kanske sms eller whatsapp eller något annan meddelandeapp på mobilen? När skickade du ett meddelande via snigelposten senast?

Jag har inte skickat ett snigelbrev på två år nu. Men jag älskar att få dem. Det är något visst med att öppna ett brev och kunna läsa något som någon skrivit  med en penna på ett papper och inte som ett direktmeddelande via en community. Speciellt när det kommer till kärleksförklaringar så tycker jag att de bästa jag fått varit i pappersform.  Det är något romantiskt och fint i kärleksbrev. Ett mail på datorn har inte riktigt samma känsla. Jag vet inte varför men det är bara känslan av att någon satt sig ner och skrivit och tagit sig tid och skickat det.
Jag och mitt ex skrev brev ibland. Jag skrev flera och han skrev i allafall ett. Känslor blir bättre i snigelpost.

Jag vet inte om ni håller med mig alls. Men ge det ett försök. Det är ganska trevligt att komma till brevlådan och hitta brev från folk man älskar. Eller varför inte lämna kärlekslappar till den du älskar om ni bor ihop. Det är ganska trevligt faktiskt.

with love! ❤

Låt bli mitt huvud!

Lampan är släckt.
Klockan är ställd på tidigt.
Redo att sova.
Blundar.
Då sätter det igång.

Måste hinna plugga.
Måste diska i morgon.
När ska jag hinna göra matlåda?
Varför tvättade du inte i helgen?
Undrar vad som ska hända på jobbet i morgon?
Varför tackade jag ja till nattjobb i helgen?
Måste städa.
Det kliar på ryggen!
Varför är jag singel?
Har jag strulat till min chans att finna kärlek?
Måste ta en paus från män.
Älskade jag honom?
Huvudvärk.
Måste sova!
Kissnödig?
MÅSTE sova!
Hur ska jag hinna med allt!
MÅSTE SOVA!
Klockan ringer snart.
Klarvaken och stressad.
SOOOOOV!

Alltid samma visa när klockan ringer tidigt.

with love! ❤

Regn

Jag älskar regn. Och då menar jag inte när det liksom hänger små droppar i luften som bara vill att man ska gå in i dem utan när det verkligen forsar ner från himlen. Sådant regn älskar jag! Jag har säkert skrivit om min förkärlek till regn innan, jag brukar skriva om saker jag gillar. Det är något speciellt med att ta på sig stövlarna och gå omkring i de stora vattenpölarna under ett stort paraply. Det är lugnande på något vis.

image

Jag har alltid tyckt om regnet. Att sitta och bara lyssna på regnet eller springa omkring ute och leka i regnet, det har alltid varit något av de bästa jag vetat.

Ett av de minnen jag kommer ihåg mest som liten innehåller också regn. Jag kan inte varit mer än kanske 4-5år kanske. Vi bodde i ett stort vitt hus (ni som känt mig som liten vet vilket) och jag hade nyligen fått en jättefin röd vårjacka. Jag älskade denna röda jacka. En dag började det regna när vi var ute och lekte och min jacka blev genomblöt. Så blöt att mamma fick hänga den inne i duschen när jag kom in för att torka. Jag var jätteledsen för jag trodde jackan var förstörd och aldrig skulle gå att använda igen. Jag som bara haft jackan några dagar högst. Oj vad jag grät. Mamma fick förklara för mig att jackan inte var sönder, den var bara blöt och behövde torka innan jag kunde använda den igen. Det tog en stund innan jag förstod vad hon sa, men oj va bra det blev tillslut.

image

Detta är såklart hur jag minns det och min kära mamma kommer säkert ihåg det annorlunda. Men detta hindrade aldrig mig ifrån att falla för regnet och nu är det ett väder jag gärna njuter av ibland, blandat med sol såklart.

with love! ❤

Ensam fast inte på riktigt

Har du funnit dig i ett rum fullt med människor och inom dig är det som om något skriker högt på att någon ska se dig? Har du någonsin gråtit men inte kunnat sätta fingret på varför? Har du någonsin kännt dig ensam även fast du är omgiven av människor som du vet bryr sig om dig? Har du någonsin tvivlat på att människorna du tror bryr sig om dig och trott att de egentligen inte gör det? Har du någonsin ångrat något du precis sa för att du är rädd att personen du sa det till nu kommer ogilla dig och tycka du är konstig? Har du tittat dig i spegeln och bara velat gråta för att du inte gillar vad du ser?

Jag vet inte om du har samma spöken som cirkulerar i din hjärna som jag haft genom åren. Alla dessa frågor har jag ställt till mig själv. Kanske inte de senaste året eller senaste veckan, men under de senaste 10 åren i allafall. Jag har haft ångest och när jag mådde som värst kunde jag sitta i ett rum och känna mig så otroligt ensam. Jag valde att stanna hemma ibland för att jag var rädd att folk egentligen inte ville vara med mig. Detta är hemskt, men jag tror att det finns många tjejer och killar som känner såhär. Som verkar starka och självständiga men som egentligen skulle behöva en extra push och någon som verkligen visade för dem att de var välkomna precis som de är. Jag har fått jobba och spökena är färre idag men de finns. Vi måste ta vara på varandra! Vi måste lära våra barn att ta vara på varandra!

Sen finns det någon som alltid kommer vilja vara med dig, även de dagarna då du ser dig i spegeln och bara vill gråta. Han älskar allt med dig! Speciellt dom sidorna som är svårast för dig att älska.   Han var med från början, redan när man gjorde ritningen och planerade ditt liv. Han fanns där för att göra dig perfekt i hans ögon. Och enligt honom är du felfri. Du har alla dom egenskaper du behöver för att kunna göra mirakel. Du är unik och underbar! Han är Gud och Gud vill inte lämna någon utanför. Du är aldrig ensam på riktigt bara du vågar tro.

with love! ❤

Familjen ur betraktarens ögon

Vad är en vanlig familj? Hur ska en familj vara för att klassas som ”normal”? Är det en familj med två vuxna, en mamma och en pappa, och två barn och då gärna en tjej och en kille. Är det en ”normal” familj? Jag vet att jag ofta tänkte på det som barn att en vanlig familj är en familj med bara två barn och en mamma och pappa. Själv kommer jag ju från en i så fall ovanlig familj för vi är fyra barn. Anledningen till att jag reflekterade över detta som barn var att många djurparker och liknande har familjerabatter och då gäller dessa en familj med två vuxna och två barn. Vi var alltid förmånga för den rabatten. Men jag skulle inte vilja byta bort något av mina syskon mot en rabatt på en nöjespark.

Men har du tänk på att den familjen du vuxit upp i förmodligen anses vara annorlunda på något vis i betraktarens ögon? Vi är ju nämligen så duktiga på att jämföra våra egna erfarenheter mot andras. Antingen för att finna brister hos den andre eller hos en själv. Varför tror jag ingen egentligen vet svaret på men förmodligen för att i första hand försöka boosta oss själva.
Vi i min familj hörs och syns en del. Vi pratar mycket och älskar att diskutera. Men vi älskar också med hela hjärtat och försöker ta hand om dem i vår omgivning. Vi skulle göra allt för varandra och även flytta berg om vi var tvungna. Alla som träffar mig eller min familj ser inte hela bilden utan fastnar vid den högljudda delen och kanske väljer att backa och kan då missa den andra halvan vilket är synd. Men jag vet att jag personligen gör samma sak. Jag dömer människor för fort ibland. Det är så lätt att backa och då missar man det som gömmer sig under ytan. Jag försöker öva mig på att sluta och jag tror att fler människor skulle behöva det.

Vad är en normal familj? Jag skulle säga att det är en familj med människor. Det kan vara en Mamma & pappa eller kanske två mammor och två pappor. Det kan vara ett barn eller varför inte 7? Jag tror att det handlar om en grupp människor som bryr sig om och älskar varandra. En grupp människor som inte kan leva utan varandra. Kan det vara en normal familj?

with love! ❤