Att somna på jobbet…

Jag kommer aldrig kunna ha ett jobb där jag bara sitter hela tiden. Jag somnar. Tänk att vara lokförare till exempel. Du sitter i en varm kupé som skakar lite lagom mycket och tittar ut ur ett fönster. Jag hade haft stora problem med att hålla mig vaken. Jag kan ju knappt resa med tåg utan att somna…bussar är till och med värre, men de är väl ändå lite mer action för föraren helt klart. I allafall om man kör stadsbuss. Sen har vi kontorsjobben. Att sitta framför en dator och knappra hela dagarna, ne de hade jag inte klarat häller. Sitter jag för länge blir jag rastlös och sömnig. Jag behöver ett jobb med lite action. Vilken tur att jag pluggar till sjuksköterska då. Ett jobb där man får vara glad om man får sitta ner vissa pass. Ett jobb som kräver att man kan hålla många bollar i luften och vara fokuserad. Det finns såklart lugna stunder också och jag kommer få jobba på de där med att inte somna på jobbet. Men de ska bli kul! Jag är taggad!

Uppsatsen från ……..

Det finns inga ord för hur frustrerande det kan vara att skriva en uppsats. Sen är det skillnad på en vanlig uppsats som man skrivit en massa gånger och på en C-uppsats som man förmodligen inte skriver mer än typ en gång. En vanlig uppsats kan man ju kasta ihop på några timmar kvällen innan den ska vara inlämnad, för vem har inte gjort det egentligen? Men en c-uppsats kräver mer energi och planering. Man ska söka upp en massa artiklar som ska uppfylla ett mål och ett syfte på ett helt annat vis. Det är fruktansvärt energikrävande och man blir lätt trött och smått irriterad. Så fort jag sitter framför datorn med skiten så känner jag en frustration som växer inombords. Jag känner pressen från att jag vet att den ska vara klar snart, från att jag vet att vi har handledarträff nästa vecka och från att jag vet att vår handledare vill att vi ska ha nått vissa mål till dessa träffarna. Detta är en enorm press! Och jag funkar otroligt dåligt under press. Det låser sig. Men detta har jag inte tid med! Jag måste ju få saker gjorda! Jag måste ju lösa detta.

Men var hittar man en motivation som funkar? Hur hittar man energin som behövs för att jobba emot frustrationen? Det funkar inte att pressa mig mer. Det funkar inte att ge mig massa ”du är så bra”, ”du kan lösa de”, ”ge inte upp”. Jag låser mig. 

Om 2 månader tar jag examen. Om 2 månader ska min utbildning till sjuksköterska vara klar. Om 2 månader behöver jag ha lite koll. Och om 2 månader ska vår c-uppsats vara inlämnad, klar och godkänd. Detta måste gå! Detta måste vara min motivation! Detta måste göra att jag vill bli klar och kan lyckas. Detta måste vara min grej! Jag måste hitta styrka i detta. Jag kan, jag vill, jag kommer att lyckas!

Att spela död och alla helgons dag.

Jag vet inte vad du gjorde igår men ganska många spökade ut sig och försökte efterlikna något dött på ett eller annat sätt. Jag var en av dessa utspökade människor. Jag såg riktigt freaky ut. Blid och likblek hud, ja men de är vanligt på halloween. Denna högtid vi importerat från landet där borta. Människor ser sin chans att få se ut precis så som man vill och de är ganska vanligt med skelett, zombies och andra döda varelser. Skottskador eller varför inte sminka dig så de ser ut som att du öppnat upp hela ditt ansikte med en dragkedja? Vi går banans på temat döden. Vissa klär ut sig till levande ting också, men jag tror ändå döden är mest vanligt.

image

Idag, dagen efter är det Alla helgons dag. Idag tänder vi ljus på våra nära och käras gravar för att hedra deras minne och visa att vi saknar dem och tänker på dem. Idag sänder vi en tanke till alla den som fått lämna oss och inte finns hos oss längre. Jag vill tro att dom av mina kära som gått bort fortfarande finns närvarande någonstans och vakar över mig. Jag saknar dem ofta och tänker på dem så ofta jag kan. För mig är de en trygghet att veta att exempelvis min farfar finns hos mig varje dag och skyddar mig, eller att min morfar ler mot mig när han ser mig i min scoutskjorta. Min farfar är en av de anledningarna till att jag kämpat mig igenom min utbildning till sjuksköterska. Han var en av mina absoluta favoriter bland människor. Min morfar fick jag aldrig träffa men jag fick en annan morfar som jag har haft turen att få växa upp med. Livet är så skört och jag tror de är viktigt att komma ihåg.

Dessa två dagarna är som natt och dag. Och när jag tänker på de känns de knäppt att spöka ut sig till döden ena dagen och hedra de döda andra dagen. Tänk vilka helknäppa traditioner vi har.

image