Värmen i en famn

Klockan ringer och han kryper närmare.
Hans armar drar henne tätt intill hans varma kropp.
Hon kan känna hur han andedräkt smeker hennes nacke.
Båda vet att snart måste de lämna den varma trygga sängen.
Snart är det tid att återvända till verkligheten och alla måsten.
Men för någon minut ligger dom kvar tätt intill varandra.
Tiden står stilla och allt som finns är han och hon.
Ingen säger något.
Båda önskar att de kunde få ligga kvar.
Och så ringer klockan igen och tiden börjar åter igen att gå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s