Inombords.

Den där tryckande känslan över bröstet.
Ögonen är blanka och fuktiga.
I huvudet skriker någon högt.
Munnen är tyst.
Händerna känns kalla.
Hjärtat känns tungt.
Varför händer detta mig?

Hon ser honom på andra sidan gatan.
Flickan brevid honom är jättesöt.
Hon vill skrika.
Hon förstår inte.
Klumpen i magen växer.
Hon vill bara fly.
Känslan av panik växer.
Hon måste bort härifrån.
Vad är de som händer?

Hjärtat känns tungt.
Trycket över bröstet ett faktum.
I huvudet skriker någon.
Munnen är tyst.

image

Annonser

Helg hemma i Jkpg

Då var det söndag och helgen är snart över. Jag har spenderat denna helg hemma i min älskade lägenhet och jag har njutit av min stora säng och mitt kök. Man inser hur bra man har det när man är borta från det ett tag. Och idag beger jag mig tillbaka till 3an i Värnamo. Dagar borde ju gå fort så detta är överkomligt. Snart är jag tillbaka här hemma och C-uppsats på 100% står på schemat. Jag ska även ta tag i den där jäkla träningen på riktigt. Byter gym för att bota min lathet.

Men först frukost! Jag har några timmar kvar här hemma innan jag måste åka.

Detta blev en mysig helg. Har fått träffa massa fina vänner och myst med en ny liten kompis vid namn Bongo. Ja men med all denna energin och kärleken borde allt jobb bli lätt som en plätt denna veckan. Det kör vi på. Nu ska jag ha kul! Ja de säger vi. 😉

förkylning och sista terminen

Jaha då har man varit sjuk igen då. Men med olika huskurer och med viss envishet så känner jag mig frisk igen. Mitt huvud vill inte följa med men de kan vara till följd av förlite sömn inatt. Men sova får jag göra en annan gång. Nu sitter jag med fina N och pluggar. Tänk att det bara är typ 3 månader kvar till man tar examen. Hur gick detta till?! Det känns som att det var nyss som det nästan såg lite hopplöst ut och som att examen var ofantligt långt bort. Och nu är jag nästan i mål. Nu är det inte så långt länge. Men upploppet är inte lätt vill jag påstå. C-uppsats och praktik, ja men jag känner mig nog lite död. Stressen är som ett moln som liksom hänger över allt. Det finns så mycket som borde bli gjort som blir lidande. Jag önskar jag var klar nu. Jag önskar allt var klart och att allt var godkänt! Jag vill bli klar nu!

Då ska man inte vara själv

Det finns stunder i livet då det verkligen inte passar sig att vara själv. Ett exempel på när det inte är optimalt att vara själv är när man är sjuk. Dels för att man kanske i värsta fall är en smittohärd och sen kn man ju behöva någon som tar hand om än och ger massa ynk.

Jag är kass på att vara singel och sjuk. Fast de finns säkert dom som är sämre på det egentligen. Jag tvingar ändå i mig mat och tvingar mig fixa saker, det finns ju dom som blir helt sängliggande. Men kvällar som denna så önskar jag att jag kunde få bli lite bortskämd.

Om det var något som var bättre förr så är de ju att när man var liten så fanns alltid föräldrarna där och tog hand om än när man var sjuk. Man fick ligga i soffan hela dagen och se på film och dem fixade glass och mat m.m. Sådant saknar i allafall jag när jag är sjuk nu som vuxen. Och oj va jag klagar. Ne jag får ta och ringa hem och be om lite ynk via telefonen, för de är ju lätt fixat. ☺

Tid…

Det finns dagar då tiden skrämmer mig. Kalla de vad du vill, men att tänka på framtiden kan vara läskigt. Jag kan finna mig själv med en klump i magen tänkandes på framtiden. Det är så lätt att spela tuff på utsidan. De är så lätt att ta på sig en fasad. Men jag gillar inte tanken på att tiden går. Jag vet att jag med tiden har vuxit ifrån människor. Jag har förlorat vänner och i och med mitt jobb så vet jag att med tiden så försvinner nära och kära. Jag är livrädd för att en dag sitta och sakna folk som står mig nära. Jag älskar så många så väldigt mycket att jag vet inte hur jag skulle kunna hantera om dom försvann. Bara tanken gör så galet ont.

Vi lever i en tid då det är så lätt att hata. Folk krigar och slåss. Man hatar folk för att de har åsikter som inte stämmer överens med ens egna. Man ser snett på människor för att de älskar någon av samma kön eller gillar att klä sig på ett annorlunda sett. Vad är de för fel på oss? Varför slösar vi tid på att hata och tycka illa om våra medmänniskor?! Varför slösar vi bort dyrbar tid på att klaga och tycka illa om människor?! Varför slösar vi bort den begränsade tiden vi fått här på jorden på att vara arga och bittra?

Jag är rädd för tiden. Jag är rädd att jag inte ska hinna säga till mina nära och kära att jag älskar dem tillräckligt mycket. Jag är rädd att jag inte ska hinna visa för mina vänner och familj hur mycket dom betyder för mig. Jag har mött dom där ensamma människorna vars familj dött ifrån dem. Jag har mött de där bittra människorna som önskar att de kunde spola tillbaka tiden. Men jag har även mött de där människorna som har fyllt sina liv med glädje och kan se tillbaka på ett rikt liv fullt med kärlek och glädje. Ett liv är inget liv utan vissa motgångar, men man får inte glömma att fylla ut tiden mellan motgångarna med glädje och hopp.

De som skrämmer mig mest med tiden är att jag inte kan kontrollera den. Vad som än händer så kommer den fortsätta att ticka. Ibland kommer den att kännas långsam men dem kommer alltid gå. Allt vi kan göra är att försöka ta vara på den. Försöka att älska varandra. Njuta och leva. Glöm inte att skratta och att säga till dom som står dig närmast att vi älskar dem. Slösa inte tid på att hata eller på att tycka illa om människor som är olika dig själv. Välj att vara den bättre människan och ge kärlek istället.

Värmen i en famn

Klockan ringer och han kryper närmare.
Hans armar drar henne tätt intill hans varma kropp.
Hon kan känna hur han andedräkt smeker hennes nacke.
Båda vet att snart måste de lämna den varma trygga sängen.
Snart är det tid att återvända till verkligheten och alla måsten.
Men för någon minut ligger dom kvar tätt intill varandra.
Tiden står stilla och allt som finns är han och hon.
Ingen säger något.
Båda önskar att de kunde få ligga kvar.
Och så ringer klockan igen och tiden börjar åter igen att gå.