Och ur grottan kom…

Idag när jag åkte hem med bussen vid kl.17 slogs jag av hur mycke folk det var ute på stan. Jönköping är en stad som tydligen rymmer en massa folk men när sole  gömmer sig så gör även alla människor samma sak. Det är som om de går in o sina grottor i september-oktober någon gång och nu i maj så kommer de fram igen. Jag vet inte vilket väder resten av Sverige haft de senaste två dagarna men i Jönköping har det varit sommar. Idag tror jag det var upp mot 28-29 grader på sina ställen. Det var det i allafall på min väns balkong där vi satt vid kl.20.

Jag älskar detta vädret. Man kan ha klänning utan att folk undrar vad man tänkte på morgonen. Alla förstår att allt annat skulle varit ohållbart i denna värme. Så jag är smått lycklig vill jag lova! Även fast jag spenderat de senaste två dagarna inomhus på utbildningar inför sommarens jobb på Ryhov. Varför jobba på en bränna som ändå inte kommer få synas liksom. 😉
Men i morgon får jag några soltimmar i allafall (om nu solen vill visa sig). I morgon tänker jag sola en stund innan nästa utbildning. I morgon tänker jag blända folk med mina vita ben!

Superhjältar och regnbågar

När jag tänker på denna helgen så är det mycket glädje och kärlek jag ser framför mig. Igår (fredag) så blev det en del flängande i Jönköping för att få saker gjorda och sen avslutades dagen med en sittning för alla som ska vara faddrar under höstens inspark. Temat var Superhjältar och vilka hjältar sen. Det var fantastiska spex från de olika skolorna och även mycke bus och skratt. Sen vidare till världens bästa Akademin där vi dansade tills benen inte längre bar. Detta kändes i morse vill jag lova!

Idag lördag stog plugg på schemat. Sådant är livet om man är student eller ska jobba på onkologen i sommar, vilket jag ska. Men alla kan vi behöva en paus i allt pluggande ibland och idag fick jag bästa sortens paus. Idag har det nämligen varit prideparad i Jönköping. Hela veckan har varit pridevecka och idag avslutades kalaset med ett enda stort party-karneval-tåg och sedan även musik m.m. i rådhusparken. En minst sagt lycklig dag där regnbågens alla färger har lyst i hela stan. Jag själv hade min nya regnbågsfärgade fjäderboa och regnbågsflaggor på kinderna. Är det något jag älskar så är de ju kärlek i alla dess former. Och idag var jag stolt student och Jönköpingsbo som spred glädje och kärlek tillsammans med typ 3000 andra människor i paraden. LYCKA!!

Men nu är lördagen snart till enda och i morgon ska jag passa på att vila rösten. Jag har nämligen skrikit sönder den igen. Jag har även ont i nacken pga att jag headbangade på kåren i fredags. Så i morgon kommer det vara en väldigt lugnt dag för mig. Behöver läka och smälta alla intryck och allt som skett. Jag är så glad över att jag bor i en stad som promotar kärlek och allas lika värde! Jag är så glad att jag som student kan få vara den jag är och ha möjlighet att välkomna nya studenter till denna fantastiska stad!

Och med regn kommer…

Vad ska man säga. De senaste dagarna har varit några tuffa dagar. Har sedan förra veckan varit bitter och lättretlig och lite av en hemsk människa. Och med regnet som nu hänger över Jönköping så kom min ångest och minsta lilla grej får mig att vilja gråta. Som grädde på moset så får jag inte äta några sötsaker och inget som jag just nu är sugen på. Så nu sitter jag i min lägenhet och allt jag kan tänka på är regn.

Jag gillar regn. Även fast jag har en tendens att vara deprimerad eller nedstämd när himlen är grå och regnet faller utanför så är det något lugnande i smattret mot fönstret. Något av de bästa jag vet är känslan av regn mot mitt ansikte. De ljumma dropparna som försöker leta sig ner från himlen för att vattna jorden. När hela himlen öppnar sig och det är som om alla reserver töms över jorden. Då önskar jag alltid att jag kunde stå där och bara njuta av regnet mot min hud. Nu snackar vi inte om något larvigt duggregn eller ”gå in i mig”-droppar som bara ligger i luften, nu snackar vi ösregn. På samma sätt som en grå dag drar ner mig i botten så lyfter ett ösregn mig upp igen om så bara för en stund. Och just nu tror jag att jag skulle behöva ett ordentlig ösregn.

regn12

Från bra till mindre bra

Denna dag har varit helt okej. Lite skola och massa plugg. Inget ovanligt egentligen. Förutom möjligen att jag gått omkring i en toga halva dagen och smink som fått mig likna något sorts sagoväsen. Sen bestämde jag mig för att lite spontant ställa mig på vågen…

Som ett brev på posten sjönk allt som kändes bra idag till botten. Vågen visade 106 kilo. Och nu vet ni det. Där går min gräns. Aldrig mer! Detta är så högt jag kommer gå. Jag vill aldrig mer väga såhär mycket igen. Och jag ber er att inte komma med kommentarer så som ”oj, men du ser inte ut att väga så mycket” eller ”det är bara en siffra du kan göra det” eller ”skit i vågen”. Jag vet vad jag kan göra. Ge mig recept och tips på träning istället, jag vill inte ha några klappar på axeln jag vill ha sparkar i baken. Inget dåligt samvete utan pepp!

Så efter vågen åkte träningskläderna på snabbt som tusan och jag gick ut och sprang/powerwalkade. Och nu har jag bestämt att jag ska gå varje kväll i minst 30min eller cykla runt munksjön (osäker på hur lång tid det tar). Jag behöver även er hjälp. Jag äter inga chips, godis eller kakor/fikabröd och dricker inte läsk, man får be mig lägga tillbaka sådant om man ser mig handla det. Jag vet ju att jag mår bättre när jag tränar och är lättare. Så nu sjutton ska det tränas!

image

När lampan släcks

Några sekunder av totalt mörker.
Inga konturer av möbler eller tavlor.
Sakta börjar gatlyktans ljus stuttsa mot inredningen.
Alla skuggor är mörka och skumma.
Ljudet av klockan i köket höra tydligare än innan.
Någon springer i trappuppgången utanför dörren.
En bil kör snabbt förbi utanför fönstret.
Grannen på andra sidan väggen pratar med någon.
Allt är mörkt.
Tankarna får mer yta att flyga omkring på.
Vad hände idag egentligen?
Jag ligger och stirrar ut i nörkret i någon minut.
Sen slocknar ögonen för natten.

Min cykel och jag

Jag vet inte om andra är som jag. Men när jag exempelvis flyttar eller får en present som jag verkligen gillar så brukar jag vilja hålla på med den hela tiden. När jag flyttar till en ny lägenhet brukar jag diska och städa och pyssla i några veckor innan det blir en rutin och det liksom inte känns så nödvändigt längre. Nu har jag fått en cykel och allt jag vill är att cykla omkring på den. Jag hittar små ärenden som jag måste göra så jag kan ta cykeln dit. Igår när jag hade fått den var det nära att jag gav mig ut i skymningen för jag ”var tvungen att handla något”. Idag har jag varit ute vid två separata tillfällen. Jag älskar min cykel och känslan av frihet som man känner när man rullar fram på gatorna. Jag har inte haft en cykel på fler år och jag har lite saknat det. Mest för att nu bor jag på ett ställe där cykeln är ett optimalt färdmedel om man inte vill gå. Cykeln går ju lite fortare. 😉

Så nu har jag en cykel. Och inte vilken tråkig svart cykel som hällst utan en cykel som är lite mer som jag, lite galet färgglad. Älskar att flyga förbi folk och se hur dom ler, för det gör jag också varje gång jag ser den och inser att den är min. Min alldeles egna färgklick. Min lycka och glädje just nu. Vi kan nog alla behöva en extra färgklick ibland och jag har hittat min.

10245335_10152101882586305_6850741717616693882_n