Min kyrka

Om jag skulle förklara min relation till kyrkan och vem jag var utifrån den så skulle jag vilja säga att jag är en kyrkråtta. Jag är en utav de ungarna som växt upp i en kyrka och sprungit kring i källaren medans de vuxna var på gudstjänsten. Jag är en församlingsunge. Eller jag var en i allafall.
Jag kommer från en liten håla med en liten kyrka och en liten församling. Ett ställe där alla känner alla. En plats där man först möts i hallen/kapprummet för att tillsammans ta plats i kyrksalen. En plats där man efter gudstjänsten fikade tillsammans och diskuterade livet och det som sagts. En familj på ett sätt. De andra ungarna var som mina syskon. Och på sätt och vis är dom det fortfarande. Men vi är vuxna nu.

Jag har sedan jag lämnade det lilla samhället försökt hitta en kyrka där jag kännt mig som hemma. En kyrka som ger mig samma trygghet som kyrkan hemma gjorde. En kyrka där jag skulle vilja att mina barn växer upp. Men jag har inte riktigt vetat vad jag letat efter. Fören idag.
Jag har varit en del av andra kyrkor. Jag har kännt en trygghet men något har saknats. Och idag fann jag den sista pusselbiten.

Jag insåg att jag har letat efter en kyrka där man träffas i hallen/kapprummet och tillsammans går in i kyrksalen. En kyrka där man hälsar på varandra, tar i hand eller kramas och säger hej på riktigt. En kyrka där man mer än bara nickar åt varandra. En kyrka där man ser varandra och visar det fullt ut. Jag är rädd att stora kyrkor som varit aktiva länge missar den väldigt viktiga pusselbiten. Att mötas redan i foajén kan vara det som gör skillnad tror jag. Kyrkan jag var i idag må vara ny men de hade satt fingret på de viktigaste punkterna, hur man får en person att känna sig välkommen. Fånga dem i hallen och inte bara (om ens då) efter mötet. Fånga dem i hallen och följ upp under fikat.

Hur fyller vi våra kyrkor? Vi visar att vi finns och sen ser vi till att se de nya, rädda, nyfikna människorna som söker sig till vår gemenskap. Vi vill vara öppna för alla och att alla ska känna sig välkomna, men då måste vi säga välkommen och visa att vi ser dem också! Vi måste mötas i hallen och sedan gå tillsammans in i kyrksalen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s