De vanliga människorna

Hur ser en vanlig kvinna ut idag? Har hon en tränad mage med liten midja och den där vältränade rumpan eller är hon lite mer mullig med kurvor och en mjuk mage? Vad är de för kvinna vi vill se i tidningar och i reklamer?

Jag är 176 cm lång, väger ca 100 kg och älskar min rumpa. Varje dag ser jag mig själv i spegeln och tänker ”du är snygg idag”. Jag är en normal kvinna. Men hur vet jag detta? Jo, Jag har bröst, jag har en mage och jag har en rumpa. Jag har allt som definierar en kvinna. Alla de delar på en kropp som anatomiskt gör mig till en kvinna. Det borde ju betyda att jag är en normal kvinna. Men jag är inte en reklam brud. Nu är inte detta vad jag tänkte skriva om utan de tjejerna som är i reklamen. För att den ska nå ut till alla borde inte den då innehålla alla sorters tjejer? Alla tjejer är inte små och smala. Men alla tjejer är inte häller mulliga eller stora. Det borde finnas båda i samma reklam. Jag tror på variation! Uteslut inte de små tjejerna! Men missa inte de stora häller.

Och en sak till när jag ändå diskuterar tjejer i reklam. Bara för att du är större än storlek 42-44 så vill du inte ha ett tält på dig! Du vill aldrig se ut som ett berg! Och de är ett faktum!

Och dom levde…

De finns kvällar då framtiden är allt som flytrr runt i min hjärna. Egentligen så är det ju varje kväll. Framtiden är ju inte bara det som sker om 10 år eller senare än så, framtiden är ju var som händer i morgon också.
Ikväll handlar det dock om sådär 40-50 år in i framtiden.

Ett av mina absoluta favorit program är (inte allt för förvånansvärt) Sex and the City. Ikväll var de programmet då Carrie och tjejerna åkte till Atlantic City och Carrie ser ett fint par sittande på en bänk på strandpromenaden diskuterandes solnedgången. De fick mig att drömma.

Tänk vilken fin dröm att någon gång kunna sitta på en bänk och titta på solnedgången med den man älskar mest. Den personen man levt med ”i alla sina dagar”. Att kunna sitta där och veta att personen bredvid älskar mig för att jag är jag, med rynkor och allt. Jag gillar den drömmen. Och de är en dröm jag lovar att ni kommer bli de första som får höra om när den sker (om jag fortfarande bloggar om 50 år). Och de levde lyckliga i alla sina dagar.
image

Hur gick detta till?

Detta är fjärde dagen som jag uppdaterar bloggen tror jag. Jag gick från att uppdatera lite till att uppdatera mer helt enkelt. Jag kan nog skylla på Anna och Marcus som börjar tjata så fort det går mer än 5 dagar mellan inläggen nu mera. Det är som om de två försöker få mig att hålla mig till mitt nyårslöfte om att uppdatera bloggen mer ofta. Men vilka är dessa två människor då? Ja men varför inte tillägna detta inlägg till de två människorna.

Vem är Anna?

Hon är en utav mina absolut bästa vänner. Hon är ca 16 cm kortare än mig (ja vi har räknat på det innan). Hon är nog en utav de vännerna i mitt liv som jag känt längst just nu. Hon twittrar och bloggar och pysslar med en massa annat som har med media att göra när hon inte pussar på sin fästman. Hon är även en utav mina trognaste läsare.

Vem är Marcus?

Ja vem är denna man? Ja du Marcus, vem är du? Han är nog den person som läser alla inlägg först. Han är lite längre än mig, men det vet jag egentligen inte då vi aldrig träffats. Han twittrar och spelar rullstolsbandy även fast han inte sitter i rullstol. han har hjärtat på rätt ställe men ibland tror jag han glömmer huvudet på kudden. Han gillar pizza och att cykla. Vi känner varandra via twitter där jag skulle kalla oss goda vänner.

Så nu vet ni vilka ni ska tacka för att jag är så flitig på bloggen just nu. Jag vet att både Marcus och Anna bloggar men jag kan tyvärr bara en adress. Så vill ni läsa Annas blogg så tryck här.

Lasagne-tisdag

Tisdag. En helt vanligt tisdag. Förutom att mitt schema har varit helt tomt. Inte en enda sak inplanerat. Förutom att jag ska laga lasagne. Jag har försökt göra detta i flera veckor nu och äntligen blev det så. I ugnen står just nu en lasagne och på soffan sitter en hungrig tjej. Tjejen är såklart jag.

Mat har aldrig varit min starka sida. Jag är inte den som lagar mat i min familj och har aldrig varit. Men när jag flyttade hemifrån så var de två saker jag såg till att lära mig, lasagne och pannkakor. Mina skils har sedan dess utvecklats såklart. Men mat är fortfarande inte mitt starka kort. Jag är mer av en person som gillar att baka. Men de vet väl redan de flesta som följer min blogg. Dock måste ni smaka min lasagne, den är grym!

(bilden är inte på min lasagne)

Lyckan i ett samtal

Telefonen ringer. Hemligt nummer. På andra sidan luren hör jag en vänlig, bekant röst som säger ”hej”. Sedan kommer det. Frågan jag inte vågat hoppats på. ”Vill du jobba hos oss i sommar?”
Samtalet kom från tjejen jag var på intervju hos i fredags. Intervjun som jag försov mig till. Hon sa att hon tyckte jag hade klickat bra med dem och att jag förmodligen skulle passa för jobbet. Jag trodde jag skulle explodera av glädje. Jag är så glad!

Så från en tuff helg med förkylning och hängighet så blev denna måndag underbar! Att sen börja känna sig mer som en del av klassen än som en främling underlättar också. Lyckats hitta en bra studiegrupp och nu är jag pepp för att bli klar syrra. Bring it on!

image

Insparkssjukan kickade min rumpa

Då är andra veckan av förkylning snart över. Och det har övergått i rinnande ögon och smått snorig näsa. De är som om jag är allergisk mot mig själv. Och nu vet ni om denna äckliga fakta.

Men om jag ska kunna blogga mer så måste det ju ibland bli konstiga inlägg.

Problemet med att vara förkyld är att man inte har tid att ligga i sängen/soffan hela dagen. De är alltid något som skall göras. Idag skulle det tvättas och sen har jag en kväll på jobbet. Och någonstans emellan ska jag hinna förbereda mig inför skolan i morgon. Men vila kan man göra mellan tvättarna och plugga kan man göra på soffan. Och mitt liv nu och för 2 månader sedan är väldigt skilda i stressmägnd. Detta kommer blir bra! Jag kommer bli frisk. Med tiden. 😉

image

Här har du ett paket!

Har du någonsin fått ett paket och inte öppnat det? Nu pratar jag om paket som är inslagna med papper och snören och sånt. Jag kan inte komma på ett enda paket som jag inte öppnat. Jag ÄLSKAR paket!

Men tänk om man fick ett paket och bara lät de vara.  Skulle man inte sprängas av nyfikenhet och förväntan? Man skulle gå och undra vad som låg i paketet. Man skulle fundera över om det var något stort eller litet, om man skulle gilla innehållet eller bli besviken. Jag skulle ha svårt att inte kasta mig över det och slita upp allt som gömde innehållet.

Men livet då. Hur ofta struntar du i att lämna lägenheten eller sängen? Hur ofta tänker du att jag orkar inte gå upp idag? Varje dag är som ett paket. Du har ingen aning om vad de innehåller fören du sakta börjar öppna det. En dag som du inte tar vara på är som ett bortglömt paket. Du kommer aldrig få veta vad de innehöll. Du kan fundera i en evighet, och du kan gissa. Men du vet inte vad du missat.

Det bästa är att du får ett nytt paket nästa dag. Så tänker du öppna de eller inte?