Mitt 2013

Detta har varit ett utav de jobbigaste och tuffaste åren jag någonsin upplevt. Det har varit ett år fullt med prövningar och utmaningar som har på många vis sugit energi ur mig. Jag har mått asdåligt och velat gräva ner mig men jag har även mått bra.

image

Detta har varit ett år då jag har fått kämpa och jag har vunnit en del viktiga kamper. Jag har skrattat med folk jag kommer älska för alltid och jag har gråtit med folk jag aldrig kommer vilja släppa. Jag har hittat en bit av mig som jag inte viste fanns. Och jag har förundrats över hur bra det har känts.
image

image

image

Jag har flyttat. Jag har fått bygga ett nytt bo i den stad jag kommit att älska. Jag har sett soluppgångar och nergångar. Jag har njutit.

image

image

Jag har nästan gått in i väggen av utmattning och stress. Jag har varit orkeslös och trött. Men jag är glad att jag nu kan lägga detta år bakom mig och se det som en erfarenhet värd att minnas.

Annonser

Så var de över

Nu är all julmat slut och kylskåpet har gått tillbaka till att eka tom. Bara tanken på mat har idag varit en plåga. Och julvikten är väl som den brukar alldeles för hög. Jag vågar inte ens kolla vågen. Men ångrar jag något? Nej! Jag har haft en jättemysig julhelg med familjen och släkten och min lägenhet har fått viss tillökning på prylar som nu ska försöka hitta en plats. en lyckad jul skulle jag väl vilja påstå.

Nu sitter jag på soffan hemma i lägenheten och försöker landa i att detta året snart är slut. Försöker sätta upp mål och gå igenom mina drömmar om vad jag skulle vilja att mitt 2014 ska innehålla. Jag har en liten lista faktiskt och bloggen finns med på den listan.

Punk 1: Komma igång med träningen igen och innan året är slut ha gjort ett ärligt försök och gjort minst en chin-up.

Punk 2: Förbättra mina matvanor och vad som ligger på tallriken. Nyttigt, hälsosamt och gott.

Punkt 3: Har en dröm om att till sommarna kunna springa 5km.

Punkt 4: En gång i månaden skriva en uppdatering på bloggen om var jag ligger i träningen. Resultat och framgångar.

Punkt 5: Till min födelsedag den 30 maj gå ner 5 kg minst och sätta ett nytt datum för nästa målvikt.

Detta är vad jag kommit fram till just nu. De är saker som jag själv känner att jag skulle kunna uppnå. Det jag nu skulle behöva är någon att träna med. Någon som kan stå och peppa på gymmet när jag lyfter mina vikter och som kan pusha mig när jag springer. Så en träningspartner sökes!

en paus

Ibland kan jag önska att tiden stannade. Som nu till exempel. Just nu är det lugnt och tyst i min lägenhet. Just nu känner jag inte av någon vidare stress eller ångest. Just precis nu mår jag bra. Men jag vet att de kan bli en tuff dag i morgon. Jag vet att de kommer med stor sannolikhet bli stressigt i morgon. I allafall på förmiddagen.

Tänk va skönt att kunna pausa lite ibland utan att missa något. Jag tror att de skulle kunna vara skönt. Bara pasa för en stund. Man kanske till och med hann att tänka igenom viktiga beslut som skall tas så man gör rätt val. Tänk va bra de skulle vara. Jag kan nog behöva de ibland.

Men nu när man inte kan pausa får man njuta av de tillfällen som ges. Jag fick några lugna minuter ikväll och jag kanske får några fler i morgon. Och sen vet jag ju att efter i morgon så kommer jag få jullov. Eller rättare sagt, få fira julen i lugn och ro med min familj. De är glädje och lycka för mig.

image

Tyst

Surret från kylen.
Luften som åker genom ventilationen.
Mina egna andetag.
Grannen som tappar något i golvet.
Köksklockans tickande.

De är så väldigt tyst.
En dag full med ljud är slut.
De är så väldigt tyst.
42 kvadrat kan bli väldigt tomma.
De är så lugnt.
Alla dagens aktiviteter är slut.
Nu är de bara jag.

En jul med en främling.

Dagen innan tredje advent. En helt vanlig lördag i december. Marken är fuktig och långt ifrån vit av snö. Jag har pysslat hela långa dagen. Jag har städat i ordning, diskat all disk och kokat min första satts knäck plus att jag byggt ett pepparkakshus. En långt ifrån stressig dag men istället en mysig dag. En dag jag gärna hade delat med någon. Men idag blev de med mig själv.

Ibland kan man kanske behöva dagar i ensamhet för att kunna få lite distans till den vardag man annars lever i. Jag har många fantastiska vänner. Jag har en familj som älskar mig. Jag har en underbar lägenhet och ett jobb. Jag är så otroligt lyckligt lottad. Jag skulle inte kunna förställa mig en liv utav mina människor. Utan all den kärlek som faktiskt finns omkring mig. Att fira jul utan min släkt och familj är otänkbart.

Men tänk att det finns dem som är ensamma. Som under julen sitter själva hemma och kanske tittar ut genom fönstret och längtade efter det jag har. Det finns dem som inte ens har ett hem utan sitter på en bänk eller ute någonstans. Jag önskar alla fick känna den lyckan som jag får varje år.  Tänk om jag kunde ge min lycka till någon som var mindre lyckligt lottad. Om jag kunde få ge någon en plats i mitt ”stall”.

Varje år så hör jag julevangeliet mer än en gång. Jag älskar den berättelsen. De är berättelsen om hur en kvinna och en man behöver åka från sitt hem för att skattskriva sig i den stad där mannen är från. Kvinnan är höggravid och ska i vilken sekund som hällst föda barn. Men hon är lugn. Hon vet att barnet inte kommer komma fören det är tid. När paret tillslut når Betlemhem så är det fullt i alla hus. Inga av hotellen eller värdshusen har rum för två till. Tillslut får mannen smått panik och säger till den sista värdhusvärden att de inte behövs mycket, bara något ställe där de kan sova så att kvinnan kan få tak över huvudet. Värdhusvärden tittar på den höggravida kvinnan och säger ”jag har ju en plats, men de är i ett stall bland djuren”. ”Vi tar de” säger mannen. Och tur var väl de för den natten föddes en barn som ska frälsa världen och sprida glädje och lycka till så många. Magiskt!

Bredvid dig

Tillbaka på en väg jag känner igen.
Tillbaka i fotspår där jag tror jag vandrat innan.
Men jag vet inte vart de leder.
Jag vet inte vart jag är påväg.
Det är ingen bred väg.
Det är mer en liten stig.
Skillnaden mot innan är att jag känner mig inte ensam.

Bredvid mig går du.
Jag försöker sträcka min hand emot din.
Men något är ivägen.
Jag önskar att du såg mig.
Jag önskar att du visste om att jag ser dig.
Men med vilket språk kan jag nå dig.
Med vilka tecken skulle du förstå mig.

Här är jag.
På andra sidan är jag.
Och allt jag vill är att vara med dig.
Om du bara ville se på mig.

Att glömma bort…

Ibland känns de som om de är något som saknas. De är som en känsla av att man glömt bort något vikigt. Det är en väldigt jobbig känsla som du säkert varit med om. När de händer så tänker jag alltid på Neville i jag tror de är typ andra Harry Potter boken. Han är ju en person som är lite glömsk och med posten får han en minnsallt från sin mormor. En glaskula som fylls med röd rök när man glömt något.

Tänk om man kunde ha en sådann kula så man blev påmind om att något är glömt. Sen är ju kruxet att kulan inte säger vad man glömt tyvärr. Egentligen borde jag nog börja skriva mer kom-ihåg-lappar, de kanske skulle hjälpa. Står de inte på en lapp så är de inget jag måate minnas.

Men vad är det jag glömt bort denna gången?