Abstinens efter folk

Tänk va fort denna sommaren har gått. Jag har jobbat som en liten blå och har så ofta jag kunnat försökt träffa folk, men de har blivit alldeles för lite! Nu har jag haft semester i snart två veckor och har haft fullt upp, men fortfarande knappt träffat mina hjärtan. Jag börjar få en väldig abstinens efter kvällar med människorna jag gillar framför en film med te och nybakat bröd (ja detta är en hint till er mina vänner). Jag bakade en massa i början av sommaren också men har inte haft tid eller ork de senaste veckorna, så nu börjar de klia i bak-fingrarna. Men jag kan ju inte äta allt själv och har ingen plats i min lilla frys. 

De är väl tur att Jönköping, som nu har varit tom på studenter i några veckor, börjar fyllas igen. Så nu är de väl tid att börja baka cupcakes och bröd och bjuda hem mina fina igen. Behöver ju fylla på mina skratt-och-skvaller-reserver! Ska börja leta efter goda recept och sen ska jag under hösten försöka låta er få ta del av dem. Jag ska blanda mitt konstanta pluggande med bakande och kvällar med de jag älskar. Du är välkommen att göra oss sällskap!

Image

Kärlek

Har du saknat något någon gång? Har du saknat en person någon gång? Har du saknat så mycke att de gör ont i kroppen? De går inte riktigt beskriva den känslan. Jag ser den i ögonen på en del av de äldre jag jobbar med och jag har sett de i ögonen hos min farmor. De har förlorat någon som stog för kärlek och värme. De har gått miste om någon som förändrade deras liv till de bättre och gjorde dem hela. Tänk att få vara så nära en person att de känns tomt när personen försvinner. De är som att sakna en pusselbit.

Vi går och letar efter matchande pusselbitar så länge och är så rädda för att missa dem. Tänk om den rätta biten ligger alldeles brevid? Vi glömmer liksom bort att lyssna på hjärtat. När den rätte dyker upp då säger hjärtat till och då får huvudet säga vad de vill!