Ont i hjärtat

Första maj. Dagen som förknippas med demonstrationer och rätten att använda sig av sin yttrandefrihet. En dag jag egentligen aldrig lagt så mycket vikt vid. Men idag är jag upprörd över hur mycket hat som kan komma från människor under en dag. Hur kan man strunta i att älska sina medmänniskor och välja att hata dem istället? Hur kan man säga att man älskar sitt land och i samma mening påstå att vi jobbar för att diskriminera de ”riktiga” svenskarna. Hur kan man med gott samvete önska andra ont?

Idag har SvP haft demonstration i Jönköping. De gick och skrek slagord så som ”Stolt Svensk Nationalist” och andra typiskt nationalistiska slagord. För att försöka lära mig lite mer om dem så gick jag in och läste deras punktprogram. Det var helt galet. Första punkten löd:

Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.

Detta gör mig ledsen, illamående och upprörd. Jag har så många vänner som har ursprung från andra länder, som inte är ”västerländska” men dom är ju minst lika Svenska som mig. Vad gör någon mer svensk än en annan? Vad gör att någon har rätten att sätta sig över någon annan och ta ifrån dem rätten att vara svenska medborgare? Varför kan vi inte hjälpas åt och hjälpa varandra? Kan vi inte bara dela?

Sverige är ett mångkulturellt land. Ett land dit människor flyr för att komma ifrån massmord och krig. Ett land som klassas som rikt. Med god sjukvård och utbildning. Ett land med yttrandefrihet och där man kan vara sig själv. Varför försöker då folk sprida skräck och smutskasta människor som ser vårt land som en fristad? Jag önskar att vi kunde se de som en möjlighet och leva tillsammans. Du kommer ingen vart med hat! Allt som kommer ut från det är mer hat och ondska! Du kan aldrig sprida kärlek eller få kärlek genom att hata. Men om du väljer att älska alla, även dina fiender så kommer du inse att kärlek vinner mer i längden.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill inget ont. Den finner inte glädje i orätten med gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. 
Första Korinthierbrevt 13:4-7 (bibeln)

Kärlek

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s