Ett vi kanske

Det är svårt att inte säga det.
Det är svårt att bara stå brevid och le.
Det är så svårt att se dig och inte göra det.
Det är så tråkigt att du inte vet.
En dag hoppas jag du inser det.
En dag hoppas jag bitarna faller på plats.
En dag kan väl inte vara så långt borta.
En dag ska du och jag bli vi.

Resultat av en dag i sängen

Jag har haft en sådan där underbar vecka med några av de finaste människorna man kan tänka sig. Om du har missat de så har showgruppen som jag är medlem i haft sin vårmusikal denna veckan. Vi satte upp 3 shower på stadsbiblioteket i  Jönköping och de blev riktigt lyckat! Det har varit så mycket skratt och glädje och kärlek att man nu känner sig helt tom när allt är över. Jag saknar att vandra in i ett varm omklädningsrum fullt med vackra människor som surrar om allt möjligt mellan himmel och jord.

Men idag är de iallafall dagen efter och jag har försökt återhämta mig från gårdagen. Börjar känna mig som en människa igen. Legat i sängen och tittat på romantiska filmer och myst hela dagen utan ett enda måste. Tänk va skönt att kunna slappna av lite. Sen låg jag och funderade lite. Tänk va skönt de är att känna sig som en del av något. Som att någon behöver just mig och att jag är viktig. Som en del i Showtime så är de precis så. Alla behövs för att gruppen ska bli komplett. Det blir liksom tomt och konstigt om någon försvinner. vi har fantastiska dansare och underbara sångare och en och annan grym teaterapa eller akrobat. Showtime är en plats för alla oberoende vad du kan göra. Vi samarbetar och når tillsammans framgång genom skratt, lek och hårt arbete. Tänk vad mycket kärlek man kan känna till en så stor grupp människor. Vi är en familj. Dom är mina bröder och systrar och jag känner mig lyckligt lottad att få vara en del av showtime-familjen.

Massa kärlek till er mina tussar!

Ont i hjärtat

Första maj. Dagen som förknippas med demonstrationer och rätten att använda sig av sin yttrandefrihet. En dag jag egentligen aldrig lagt så mycket vikt vid. Men idag är jag upprörd över hur mycket hat som kan komma från människor under en dag. Hur kan man strunta i att älska sina medmänniskor och välja att hata dem istället? Hur kan man säga att man älskar sitt land och i samma mening påstå att vi jobbar för att diskriminera de ”riktiga” svenskarna. Hur kan man med gott samvete önska andra ont?

Idag har SvP haft demonstration i Jönköping. De gick och skrek slagord så som ”Stolt Svensk Nationalist” och andra typiskt nationalistiska slagord. För att försöka lära mig lite mer om dem så gick jag in och läste deras punktprogram. Det var helt galet. Första punkten löd:

Sverige skall även i framtiden vara svenskt: Endast människor som tillhör det västerländska genetiska och kulturella arvet, där de etniska svenskarna ingår, skall kunna vara svenska medborgare.

Detta gör mig ledsen, illamående och upprörd. Jag har så många vänner som har ursprung från andra länder, som inte är ”västerländska” men dom är ju minst lika Svenska som mig. Vad gör någon mer svensk än en annan? Vad gör att någon har rätten att sätta sig över någon annan och ta ifrån dem rätten att vara svenska medborgare? Varför kan vi inte hjälpas åt och hjälpa varandra? Kan vi inte bara dela?

Sverige är ett mångkulturellt land. Ett land dit människor flyr för att komma ifrån massmord och krig. Ett land som klassas som rikt. Med god sjukvård och utbildning. Ett land med yttrandefrihet och där man kan vara sig själv. Varför försöker då folk sprida skräck och smutskasta människor som ser vårt land som en fristad? Jag önskar att vi kunde se de som en möjlighet och leva tillsammans. Du kommer ingen vart med hat! Allt som kommer ut från det är mer hat och ondska! Du kan aldrig sprida kärlek eller få kärlek genom att hata. Men om du väljer att älska alla, även dina fiender så kommer du inse att kärlek vinner mer i längden.

Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill inget ont. Den finner inte glädje i orätten med gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. 
Första Korinthierbrevt 13:4-7 (bibeln)

Kärlek