Glädjen i att komma hem

Någon klok människa sa en gång att ett hem är där ditt hjärta bor. Mitt hjärta bor på många ställen. Det bor i Jönköping bland allt vimmel och alla underbara människor som jag har omkring mig där. Det bor bland mina gamlingar på jobbet och i min lilla lägenhet på 25 kvadrat. Sen finns det såklart det självklara hemmet. Det är där jag är just nu.

Det är i de där gulvita huset i det där lilla samhället där jag bott stora delar av mitt lilla liv. Det är där man kan hitta glädje och värme och massvis med kärlek under ett och samma tak. Det är där jag har vuxit upp och dit jag flyr när världen känns upp och ned. Det är mitt första hem. Det är där min familj bor. Det är hemma hos min mamma och pappa och mina syskon såklart! Glädjen i att komma hem hit är obeskrivlig. Här är man alltid välkommen och alltid trygg. Inget ont kan nå mig här. Här mår jag bra. Här är jag hemma.

Söndagar…

Om jag har en ledig söndag så brukar jag göra ungefär samma sak. Det är en lång sovmorgon, kanske en tur till kyrkan om jag vaknar i god tid och sen mjukisarna på. Söndagar är mjukisdagar i mitt hem. Ofta brukar det sluta med att jag tar en promenad om solen skiner och sen ligger jag ett tag på mitt golv och lyssnar på musik som ger en go känsla i hela kroppen. Det blir ofta kärlekslåtar eller nu mera min lista på spotify som heter feel good. Det är bara låtar som får en att må bra.

Så det är vad jag gör nu. Jag ligger på mitt golv och tittar upp i taket och drömmer mig bort till en gräsplätt någonstans i sommar Sverige. Förmodligen den utanför mina föräldrars hus eller hemma hos mormor. Där kan man ligga i timmar och bara njuta av tystnaden och värmen. Man får ungefär samma känsla om när man lyssnar på min lista. Det är som att livet är perfekt när man ligger där och ser molnen flyga förbi på himmelen. Allt som kretsar omkring i huvudet blir för en stund historia och man kan slappna av.  Helt plötsligt kan man inget annat än att le åt allt vad naturen har att erbjuda. Det är då livet är gött!

Wow, vilken grej…

Igår bloggade jag om något som hade berört mig hela dagen. Och idag inser jag att jag hade 169 visningar på min blogg igår. Tänk att så många människor läst min blogg. Jag blir nästan lite rörd och glad också såklart. Det gör mig glad att inse att jag faktiskt kan nå ut till människor med mina tankar och funderingar och att det finns folk som intresserar sig.

Tack för att ni läser min blogg!

me

Nu är de offentligt…

Jag vet inte vart jag ska börja. Jag kan inte säga förlåt för jag vet inte riktigt vad jag gjort fel. Men tydligen har jag sagt något fel som upprört vissa människor. Kanske får klargöra lite saker.

Jag är inte för objektifiering. Jag tycker absolut inte det är okej att dra sexskämt på någon annans bekostnad. Tyvärr får jag erkänna att jag är skyldig till båda delarna, mer det första än det andra. Jag får även erkänna att jag var en utav de tjejerna som skrek när Danny i lördags kom ut i brandställ och bar överkropp. Nu är jag bara 22 år och tjej så det är väl lite mer okej då antar jag. Men fortfarande inte okej då detta är att göra Danny till ett objekt. Jag får be om ursäkt till Danny och alla andra som verkar blivit stötta av detta (inte för att det är eran sak men okej). Nu är min fråga, hade det varit mindre okej om jag hade varit 20 år äldre? Eller kanske om jag hade varit kille? Nu vet jag att det inte är så det är menat att låta, men det låter lite så på en del av de kommentarerna som jag fått idag när jag försvarade Jonas Gardell och Mark Levengood för deras uttalanden på twitter i lördags i samband med melodifestivalen. Har det bara med ålderna att göra?

Okej, jag tycker att det hade verkat konstigt om en 50+ man hade skrivit något liknande om en tjej på 27 år. Jag hade inte gillat det. Situationen hade då varit annorlunda. Jag vet inte hur jag handa handlat. Men nu vet jag att det är två av Sveriges komiker som brukar skriva små sarkastiska saker på twitter. Då tar jag inte så illa upp.

Jag kan inte ändra det som hänt. Jag kommer förmodligen inte sluta tycka och förmodligen inte sluta skriva det offentligt. Men tycker ni det är jobbigt och stötande så säg till! Man kan ju inte ändra sig fören man vet att man gjort fel. Jag tror att om Danny hade sagt till Mark eller Jonas att han inte gillade det de skrev så hade de tagit de till sig också. Men vad jag vet så har han inte sagt vad han tycker om saken. Det är bara alla andra som tyckt!

De hoppas jag verkligen

Jag älskar mitt jobb, speciellt dagar som denna. Jag har så många söta tanter som jag jobbar med och det finns inget mer upplyftande än att sitta och skratta med dem. De är sällan jag inte har ett leende på läpparna när jag lämnar någon av dem. Tänk va mycket dom har att berätta. Hela deras liv är fulla med historier och upplevelser som jag förmodligen aldrig kommer få möjlighet att uppleva. Men jag kan i allafall bjuda på mig själv och ge dem lite att skratta åt. Det är en sådann välsignelse att kunna bara finns där och samtidigt göra någon glad.

När jag lämnar mina vårdtagare så säger jag alltid ”vi ses en annan dag”. Idag fick jag svaret ”det hoppas jag verkligen” av en av tanterna. Då vet man att man gjort något rätt och kan gå därifrån med ett stort leende på läpparna och värme i hjärtat. Jag älskar mitt jobb!

Magsjuka och glädje

Måndag igen då. Jag tycker att veckorna går så fort nu för tiden. De är redan månad 3 på detta året och allt bara flyter på. Jag har jobbat en del och när jag inte jobbar så sitter jag i möten eller pluggar eller tränar. Mitt mål med att gå ner 20 kg går åt rätt håll och jag mår prima. Även fast jag i morse trodde att jag hade lyckats bli smittad av magsjuka.

Anledningen till detta är att jag har jobbat i helgen, och när jag kom till jobbet i lördags visade det sig att vi hade drabbats av denna onda sjukdom. Det betyder att hos vissa av vårdtagarna har jag i helgen varit iförd jättefina blå plastförkläden och munskydd. Jag höll på att få ett skrattanfall när vi första gången tog på dessa. Vi såg ut som om vi skulle in på operation eller något, det såg väldigt roligt ut minst sagt. Men vad gör man inte för att inte bli sjuk och även sprida sjukdomen.

Trots magsjukan på jobbet så är jag glad för mitt jobb. Till exempel i går kväll när jag var jättetrött och inte alls pigg på att jobba så gjorde mina små tanter allt bra. Satt hela kvällen och småpratade och skrattade med olika tanter. Jag älskar mitt jobb!