Pippilotta

Idag har jag haft flätor precis som Pippi Långstrump. Jag kände att något var jag ju tvungen att göra med hårt i morse, så flätor blev lösningen. Jag vill ju inte ge flätorna all beröm, men det har varit en riktigt bra dag idag. Har inte känt mig som en helt osynlig vikarie, utan som en väldigt omtycklt vikarie idag. Barnen vet det inte, men alla leenden och skratt gör väldigt mycket. Jag gillar mitt jobb.

Men när jag tänker efter så sitter nog glädjen i flätorna. För jag tror att man blir lite av en Pippi när man har flätor ändå. Glimten i ögat och mod att fråga allt man undrar. Jag gillar Pippi. Får se, de kanske får bli flätor oftare.

Puss på dig!

Nummer 91: Självkontroll?

Detta kommer bli väldigt personligt och jag vet att de kanske är konstigt. Men häng med så får jag förklara. Hur klarar man av att ha på sig stringtrosor (eller för er killar som läser detta stringkallingar)?! Att hela dagen gå med ett snöre som skaver mellan skinkorna är för mig helt orimligt.

Vad får mig att ta upp detta då? Jo, jag var och handlade förra veckan i Linköping. Vill varna er för att shoppa själva kl.10 en torsdag, det är INGEN annan än du i affären. Detta gör att du automatiskt blir försäljarens offer. Hon som jobbade i denna affären dök på mig som en hök. Höll full koll på mig och jag kände mig på ett lite läskigt sätt övervakad. Hon var trevlig, men lite väl nyfiken kanske. Hon gav mig kommentarer som ”jag ser att du hittat rean” och ”den halsduken är ju JÄTTE mysig, jag har en själv”, helt klart klassiska säljar knep. Men de värsta var vad hon sa när jag skulle betala. 

”Nu är det såhär att vi har ett special erbjudande och det gäller dom små sötsakerna i denna gotteskålen (hon höll i en stor skål med string-spetstrosor). Du får köpa två par jätte sköna och bra trosor och bara betala för en. Det är ju inte så ofta man tar sig tid att göra det.”  

Nu är de såhär att jag var fortfarande lite nyvaken och trött. Så jag log och nickade. Hon fortsatte.

”Vilken storlek är du? (jag sa min storlek) Ja men här har vi två jätte söta, och dom är väldigt bra. Syns inte alls under byxorna.”

Jag fortsatte nicka och i all hast betalade jag 59kr för inte bara ett par utan TVÅ par string spetstrosor. När hade jag tänkt använda dem?! Jag är fortfarande lite chockad över att min självkontroll var helt bortflugen och att tjejen lyckades får MIG att köpa två par stringtrosor! Så vad lärde jag mig av denna upplevelsen? Handla aldrig själv kl.10 på morgonen för då är jag mer än vanligt lätt övertalad. Sen kan jag kanske behöva lära mig värdera vad som verkligen är nödvändigt i min garderob?

Att köpa eller inte köpa string? Det är frågan.

 

Beroende…

Beroende av socker.
Beroende av kramar.
Bereonde av uppmärksamhet.
Beroende av en honom eller henne.
Beroende av att få vara en någon.
Beroende av att få röra sig.
Beroende av solljusets varma strålar.
Beroende av att se leenden.
Beroende av att få träffa människor man älskar.

Varje dag är en himla massa måsten och krav. Men när du gjort din del av uppgiftern kan du behöva hitt något som lugnr dig och får dig tt slappna av. Jag är en kärleks människa och behöver umgås med min älskade människor. Prata massa strunt och ha någon som lyssnar lite. Jag är beroende av det. Vad är du beroende av?

Puss på dig!

Wake me up before you go

You have to be a dream, the best kind.
The way you make me smile without even trying.
The way you make my heart skip a beat when you take my hand.
You must be a dream!

I can feel you next to me, but I’m to afraid to look.
What if you aren’t there when I open my eyes?
I don’t want to lose that feeling of you close to me.
I just want to keep my dream, I just want you.

So before you go, please wake me.
Please look into my eyes like you won’t let me go.
Just don’t leave me with my broken heart.
Let me know that I’m yours forever.

I will always love you.
I will never leave you.
I am your.
I will keep my dream close to my heart forever.

(en dröm)

Ett lugn…

Ur mina högtalare hörs julmusik, en månad för tidigt.
Lamporna är släckta, men på borden och bänkarna står det tända ljus.
De lugna tornerna från musiken ger mig en känsla av lugn.
Här kan jag stanna.
I denna stunden då allt är perfekt.
Just nu känns det som om världen utanför är i fred med mitt sinne.

Jag ligger på golvet och tittar upp i taket, den bästa platsen för att tänka.
Jag är lycklig för de känns som att mörkret förde ljus med sig.

Är det han?

När du var liten, eller mindre kanske de var, hade du en bild av hur din blivande man skulle se ut? Du kanske har en nu också? Är de samma bild eller har den förändrats med åren?

Jag var het övertygad att min käraste skulle vara en lång man med mörk hy och mörka ögon. Det var väll ungefär så detaljerad den bilden var. Min bild idag över en dröm man (för drömma får man) är längre än mig, spelar ingen roll vilken hudfärg men jag när jag tänker på honom så är huden ljus och håret kort. Han är stark och utstrålar trygghet. Hans leende får mig att le och han hans röst får mig att vilja höra mer. Han är bredaxlad och muskulös, men inte stenhård. han ska ju vara mysig att krama på. Det är nog min bild.

Hur ser din ut?

Jag vet att detta är en fantasi. Men alla tror jag har en liten bild på hur man skulle vilja att personen man älskar ska se ut och vara. Sen tror jag att utseendet inte är lika viktigt som personen bakom utseendet. Utstrålningen är viktigare än musklerna till exempel. Det viktiga ligger inte i vad man ser utan i hur det man ser är. Om de nu låter vettigt. En liten tanke bara såhär en fredagskväll.

Puss på dig!