En hemlighet…

Jag ska berätta en hemlighet för dig som läser min blogg, de är en riktig hemlis. Jag tänker berätta om något jag är rädd för. Okej de kanske låter konstigt eller till och med larvigt men jag vill ändå berätta de. Jag är rädd för vad andra tycker och tänker om mig. Då var de sagt. Jag är rädd för andra människors tankar angående mig.

Är vi inte alla lite rädda för de, medvetet eller omedvetet? Vi vill ju inte bli utpekade som den där personen som är onormal eller annorlunda, för vi vill bli älskade. Vi tror att om vi är som alla andra så kommer fler att älska oss. Men hur blir det då med dig? De personerna kommer ju älska din bild av dig själv, inte dig.

Jag har två småsystrar som jag älskar, men som båda har fått kämpa med vilka dem är på grund av att människor i deras närhet påpekat att något var fel. Till exempel hade min ena lillasyster en period då alla hennes byxor var klippta så att det såg ut som om de var sönderrivna av en varg eller liknande. De var en galet cool stil (som jag själv är för feg för att ha), men en äldre tjej påpekade för henne att hon inte passade in. Så min lillasyster köpte ett gäng med nya hela byxor och bytte på så sätt stil. Det gjorde ont i hela mig att se henne göra de, för de byxorna gjorde så att hon stack ut från mängden. Nu är min syster så cool ändå att hon har hittat nya sätt att sticka ut från mängden och vara sig själv. Hon sjunger som en gudinna bland annat.

Sen har vi min minsta syster som är lång och ståtlig. Hon är galet snygg och vet exakt hur hon ska klä sig för att hon ska se bra ut. Men hon har under en längre tid blivit mobbad psykiskt för sin längd bland annat. Det gör ont att se hur folk kan bryta ner en människa som hennes då så kallade vänner bröt ner henne. Men hon är en fantastisk tjej med ett stort hjärta av guld. Ni vet dom barnen i skolan som ingen tycks vilja umgås med, som går själva på rasterna eller är så jobbiga att man inte står ut med dem. De är dem min syster tar hand om, i hennes gäng är alla som behöver en vän välkomna. Hon är en av mina stora förebilder.

Jag vet att jag måste lära mig att vad andra tycker och tänker om mig inte spelar någon roll. Jag vet även att det kan bli svårt. Men vi måste lära oss att älska varandra för dem vi är. Alla är vi födda till att vara oss själva, inte någon som passar in i normen. Var den du är! Kan inte människor älska dig för den du är, så är dem inte dina vänner. Vänner älskar varandra oavsätt vad man kommer ifrån eller hur man ser ut och talar. Om du är villig att älska en annan människa så ska du se att den människan har lättare att älska dig.

Puss på dig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s