När jag var liten…

Då var världen det lilla samhället där vi bor.
Kärlek var att sitta nära och hålla någon i handen.
En puss var otänkbart och kramar var de bästa som fanns.
En koja kunde bli ett slott.
Ville du vara en prinsessa så kunde inget hindra dig.
Ditt rum var landet du regerade och dina vänner var prinsessor från landet brevid.

Ibland kändes allt så mycket lättare när man var yngre.
Nu är världen så mycket större.
En puss har fått en annan mening.
Du önskar dig ett slott men bor i en etta.
Man får lära sig att någon annan är prinsessan i ditt land.
Och i värsta fall har vännerna flyttat längre bort och fantasin tagit slut.
Varför ska man behöva bli vuxen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s