Våga vara barn!

Känner man mig eller följer mig på alla sidor jag är medlem på så är det svår att missa att jag nu börjat träna. Jag tränar flera gånger i veckan till och med. Igår var jag nere på gymmet och möttes av något som gjorde mig väldigt upprörd.

Jag hade tränat klart och stog och bytte om när det kom in två tjejer i omklädningsrummet. Tjejerna kan inte varit mer än 14år gamla typ och skulle in och träna på gymmet. Jag hörde hur dom pratade och de enda jag kunda tänka var ”vad gör ni här”. Barn ska inte träna på gym! Barn ska vara barn! Det är en sak om man är med på gruppträningar som barn, men man ska inte vara inne på gymmet och speciellt inte själva. Är det bara jag som blir upprörd av detta?! Jag kanske är konstig men barn ska inte behöva gå till gymmet! Barn ska leka, springa och busa som barn gör.

Vad är det med våra ideal idag?! Jag kan inte fatta att detta är verkligheten. Barn blir vuxna för fort! Jag önskar att föräldrar och andra vuxna skulle vara med fokuserade på att hjälpa barnen att vara barn. Jag vet inte hur, men vi borde göra något åt det. Sätt en åldersgräns på ”vuxensaker”. Gör vad som hällst, men låt barnen vara barn!

Barn borde våga vägra att bli vuxna för tidigt. Ett barn måste få vara barn innan de blir vuxen.

Puss på dig!

Kampen om högre lön

Som sjuksyrra idag tjänar man inga stora pengar, man har tur om man får 24.000 som ingångslön. De flesta får nog runt 21.000kr. Men detta är något som studenter runt om i sverige jobbar för just nu. Högre lön! Målet är att vi ska kunna få 24.000 kr som ingångslön, för det anser vi oss värda. Varför ska vi få så lite när vi jobbar så mycket och med det vi gör. Jobbet som SSK (sjuksköterska) är mentalt och fysiskt krävande. Du jobbar med att hjälpa människor i alla stadier i livet. Allt från födseln till döden. Varför ska vi då inte få tjäna minst 24.000kr?

SSK är ett yrke där det saknas många arbetera just nu. Men nyexaminerade syrror åker till norge och jobbar för där är lönen bättre. Konstigt? Nej verkligen inte! De som är lite sorgligt i denna diskutionen är ju att de sjuksyrror som redan jobbar där ute i vården är så negativa till våra försök till att öka lönerna. Varför?! Vill inte ni ha mer lön? Vi hjälper ju er till att kunna öka era löner också! Se oss som något positivt! Alla SSKor är värde mer!

125 behövs – 9 kom är ett klipp från svt där dom belyser att dom i Skåne är i STORT behov av sjuksyrror till sommaren, men inga söker jobben. Konstigt. Eller kanske inte med den lönen!

Puss på dig!

saker man inte kan blogga om

Jag satt och funderade och kom fram till ett jättebra blogginlägg, sen slogs jag av tanken att det kan jag ju inte skriva. Vissa saker är ju allt för personliga för att nämna på bloggen som är öppen för alla att läsa. Men varför ska det finnas tabu ämnen? Varför kan jag inte skriva om saker som är personliga?

Privatliv tror jag är rätt ord nu. Det måste finnas saker som är bara mina egna och inte hela världens. Det finns saker som bara mina närmaste vet. Saker som bara familjen vet och sådant som jag berättar för pojkvännen. Och sen finns det de offentliga sakerna. Jag är ju annars ganska öppen här på bloggen. Skriver om det mesta, men inte kanske om exakt allt som händer under en dag som andra bloggare gör. Jag är mer för vad som finns i min skalle. Jag är ju en tänkare. Hade jag haft möjlighet hade ni fått inlägg så fort dom poppar upp i skallen, det hade blivit fler om dagen. Men tyvärr är mitt minne inte det bästa och min tillgång till internet begränsad.

Så nu har jag gett er ett mindre intressant inlägg. Jag önskar att jag kunde skrivit om det jag tänkte på, men ni får väl använda er fantasi istället. Ha en bra kväll nu!

Puss på dig!

The colors in a sunset

Yellow as the sun it self. Orange full of heat. Pink as all that is wow. Blue as the sky. So many colors, so little time to enjoy them. It’s the time when all is good and a smile is all I can give. This is my happy hour.

Hon hjärta honom

När jag var liten, och då menar jag när jag gick låg och mellanstadiet, så hade jag några pojkvänner. Det var liksom på trend att vara tillsammans med någon. Jag skulle väl knappt säga att man älskade dem, men man var ihop som de så fint hette. Jag tror att jag hade varit tillsammans med nästan alla killarna i klassen innan jag i 6an blev tillsammans med en kille som sa älskling till mig, och hör och häpna, pussade mig utan att någon tvingade honom. När jag tänker på det nu så tycker jag det var ganska gulligt. Killarna jag var tillsammans med var mer vad jag idag skulle kalla goda vänner, vi umgicks ibland, men inte mer än vad jag umgicks med mina tjejkompisar.

Det som dock visade att vi var ihop var alla hjärtan i alla mina böcker. Överallt skrev jag A<3 och sen killens namn. Jag kan kolla i böcker från den tiden och se exakt när jag var tillsammans med vilken kille. För jag gjorde alltid samma sak. Jag kommer ihåg att vi ibland gav varandra presenter också, det var ju så man gjorde när man var tillsammans. Jag har fått halsband och godis och kuddar och ja lite allt möjligt. Men mest var det nog lappar och teckningar. Tänk va romantisk man var då. Men hur gör man nu?

Jag satt på jobbet idag och helt plötsligt fann jag mig göra det igen. Jag tog en lapp och skrev E <3 A. Det är som att finns det i skrift så är det lite mer verkligt. Fast jag vet ju att det är på riktigt. Det har varit på riktigt i snart 4 veckor. Men vist är det lite sött. Nu kan jag se tillbaka och veta att när jag gick min SSK utbildning älskade jag E.

Bilden föreställer inte den jag gjorde på jobbet.

Puss på dig!

Ensam? Nej, modig!

Har du tänkt på hur läskigt det är att vara ensam när man ska göra saker där man borde vara minst två? Till exempel gå ut och äta, gå på bio eller andra liknande aktiviteter.

Jag var på bio häromdagen faktiskt, inte själv utan med en kompis. Men vi satt inte tillsammans utan hon satt på raden framför min, vilket fick det att kännas lite som om man var själv på bio för någon minut. Skillnaden var ju att jag hade någon att prata med innan och efter filmen. Det som slog mig var att det var ju inte så läskigt att sitta bredvid en främling. Även fast det var lite pinsamt när jag blev överraskad av en grej som hände på filmen och hoppade nästan av stolen. Jag började nästan fnissa för mig själv, men hade ingen att skämta med om det sen efteråt för ingen jag kände såg det. Frågan är om man vågar trotsa normen och gå på bio helt själv?

Har du gått på bio själv någon gång? Jag har aldrig gjort de. Jag har suttit och fikat på café själv någon gång, inte de roligaste jag gjort dock. Men på bio så märks det ju inte lika tydligt att man är själv. Jag tror jag hittat ett nytt mål. Jag ska våga vara själv på ”offentliga” platser, alltså gå på bio själv någon gång. Hur farligt kan det vara?´

Puss på dig!

Det kommer alltid finnas

Det kommer alltid finnas dagar då allt känns svårt och hopplöst. Dagar då man önskade att man kunde dra täcket över huvudet och somna om.
Det kommer alltid finnas människor som tror sig vara bättre än dig. Som tar det som sin uppgift att göra dig illa och såra dig.
Det kommer alltid finnas stunder då du känner att tårarna väller upp bakom ögonlocken och du inte vet vart du ska ta vägen. Stunder då det känns som om världen håller på att falla samman under dina fötter.
Det kommer alltid finnas hemska saker i våra liv men det kommer även finnas ljus och glädje.

Det kommer finnas människor som bryr sig och älskar dig.
Det kommer finnas dom som inte klarar sig utan ditt leende och din vackra röst.
Det kommer finnas dom som gör dig glad och som aldrig vill försvinna ur ditt liv.
Det kommer finnas tider då solen står högt på himlen och livet är fantastiskt.

Din uppgift är att i allt det mörka och dystra inte glömma allt som är bra.
Se dig omkring! Du är omringad av fantastiska under.
Varje dag sker det något underbart och makalöst mitt framför våra ögon, allt vi behöver göra är att vara uppmärksamma.

Så sluta blunda!